Försonaren

Tankar inför helgen
Femte söndagen i fastan
Försonaren

”Lätt dem hall på till dess de val vänner.” Det var min pappas svar på mammas förtvivlan när jag och min ett år äldre bror Tomas brottandes och slogs ute på gräsmattan en dag i Maj för si så där drygt femtio år sedan. Mammas rop ” Säg åt dem att sluta slåss,” förblev utan gensvar från pappas sida. Han visste att bara vi fick bråka av oss lite ungdoms sturskhet skulle vi svalna av i våra känslor.
Jag minns inte vad det var som fick oss att börja bråka och slåss så infernaliskt. Mamma hade lagt ut koskit i blomrabatterna hösten innan, denna koskit blev vårt tillhygge i vårt ungtupps kämpande.
Vi gned in och pressade koskit i den andres ansikte, öron, näsa och hår. Ingen av oss ville ge sig utan vi hittade på olika sätt att använda komockorna på. Till sist blev det som pappa hade profeterat ute på bron där han skrattande hade sagt till vår förtvivlade mor, ”Lätt dem hall på till dess de val vänner.”
Mycket riktigt efter ca en timme var det remi, oavgjort ute på gräsmattan. Vi satt där och såg på varandra och började skratta. Vi såg ju helt förskräckliga ut, med koskit i hela ansiktet, håret och kläderna. Vi kunde inte utse någon vinnare, men vinsten den blev att vi kunde bli vänner igen och skratta åt oss själva.

I helgens texter möter vi människor som bråkar och slåss. De vill överta företaget, som handlar om en vingård, de tänkte att de kunde slå ihjäl företagets sändebud och genom det skulle de kunna överta vingården. De trodde att företagets ägare inte skulle se eller ana vad de gjorde med hans sändebud. En färsk nyhet i våra medier är ju Swedbanks svindlerier och penning tvätt. De som hanterat dessa väldiga summor som det talas om, trodde dom att detta skulle gå obemärkt förbi?
Men nu talas det om miljarder i skadestånd till bankens ägare.
Ofantliga summor som en enskild människa inte skulle kunna betala.
I Efesierbrevet 2:14 står det, ”Ty han, (Jesus) är vår frid, han har brutit ner skiljemuren som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.” Paulus skriver också. ”Ty redan när vi var Guds ovänner, blev vi försonade genom hans blod ”.
Temat för helgen är Försonaren. Jesus har försonat oss med Gud. Han gjorde det medan vi ännu var hans ovänner. Han gick in och tog straffet för vår skuld. En skuld som vi aldrig någonsin har kunnat betala tillbaka. Han har rivit ner skiljemuren, ovänskapen som har varit på grund av människans syndafall.
Min bror och jag bråkade till dess att vi helt uttröttade blev tvungna att bara sitta ner på gräsmattan och skratta åt varandra. En lustighet i denna episod, eller skildring av vårt bråkande, det är att vi båda senare blev präster. ”Lätt dem hall på dels de val vänner”, sa pappa, och det blev vi, de allra bästa vänner, vi båda vill av hela våra hjärtan, att alla ska få uppleva Jesus, som den som skapat fred mellan Gud och människan.
Jesus som försonaren gick in och tvättade mänskligheten ren från all smuts och orenhet genom sin korsdöd på Golgata. I påskens väsen, i påskens budskap är Jesu död och uppståndelse det allra centralaste i den kristna tron. Där räcker Gud människan, de rena, nytvättade kläderna.
Han försonade oss redan medan vi var Guds ovänner, han har skapt fred och frid. Den friden kan du som läser detta få uppleva denna dag. En enkel bön till Jesus öppnar upp vägen ända in i tronsalen.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman





Livets bröd

Tankar inför helgen

Midfastosöndagen
Livets bröd

Att baka bullar och kakor det är ett av hustruns intressen. I en av skafferiets hyllor finns det hur många receptsamlingar som helst omkring dessa godsaker. Det är pärmar och böcker och lösblad som ligger där och väntar, på att hon, eller kanske jag, ska förvandla dessa recept från ord till handling.

För någon vecka sedan hittade hon på ett eget recept på havrekaka, som blev enastående. En burk kvarglömd havreflarn från i julas krossade hon ner i havre kaksmeten, av detta återvinnings försök blev kakorna oerhört spröda och välsmakande.
Jag måste erkänna att jag hellre äter en macka till kaffet, än några sötsaker, däri skiljer vi oss från varandra, men hennes nykomponerade recept på havrekakor, de är svåra att motstå.
Jag har skrivit förut att fika stunden är som en helig stund för min kvinna. Hon dukar fint på köksbordet, hon tänder de små värmeljusen, och det nybryggda kaffets doft skapar tillsammans med den gamla köksklockans tickade en hemtrevlig och värmande känsla. Bekvämt tillbakalutad sitter hon där på den gamla kökssoffan med benen upplagda på en stol. Förnöjsam som få doppar hon sin kaka och bulle i kaffet. Hela hennes kropp och ansikte andas förnöjsamhet. Den här stunden är hennes, där, just där, njuter hon som allra mest.
Nu när hon gått i pension är det risken stor att du som läser mina rader kommer att få återkommande rapporteringar om hennes bullbaks iver i mitt skrivande. Receptsamlingen har utökats de sista månaderna. Nu i dagarna har hon bestämt sig för att vi ska också äta hembakat matbröd.

Till helgen kan vi läsa om hur Jesus säger om sig sig själv att han är ”Livets bröd”.
Jesus gör ett matunder av fem korn bröd och två fiskar. Han välsignade det lilla så att det räckte till femtusen män förutom kvinnor och barn. Jesus ville med matundret att folket skulle se och förstå att det var Gud som handlade med dem.
Han förklarar för folket och lärjungarna att han är livets bröd som ger hela världen Guds energi.
Paulus talar om Guds kraft och styrka i Efesierbrevet 1, med orden som, makt, styrka och kraft. Det står Guds dynamis, kratos och Guds energeia. På ren svenska blir det, Guds dynamit, Guds energi, Guds kraft. Guds väldiga styrkas energis kraft var utgjuten över Jesus. Denna kraft denna energi finns också i hans församling i dag genom den heliga Ande.
Till helgen kommer många församlingar att fira brödets söndag med en mässa, där livets bröd ska delas ut till alla som vill ta emot. I brödet och vinet finns Jesus närvarande med Guds väldiga styrkas energikraft.
Frugan delar ofta sina kakor och bullar på mitten för att spara till nästa fikastund eller också ger hon mig den andra delen. Det vi gör i nattvardens brödsbrytelse det är att vi delar på ett och samma bröd.
Prästen säger: ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp.” Då svarar församlingen. ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.” I detta mysterium finns det obeskrivbara av Guds närvaro. Gud är närvarande, en inre ro och vila infinner sig ofta för mig vid dessa stunder. Där, just där, är Guds stund med mig.
Allt gott
En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman





Guds mäktiga verk

Tankar inför helgen
Jungfru Marie bebådelsedag
Guds mäktiga verk


Vilken underbart duktig tjej Hanna Öberg är. OS guld för ett år sedan nu Europamästare och Världsmästare i skytte. Jag ger henne all min beundran och respekt för hennes idrottsliga prestation, men det som gör mig mest imponerad, det är att hon och Carlotte Kalla har tackat nej till lockande anbud från olika speloperatörer som vill använda deras namn i sin marknadsföring.

Det vittnar om en stark integritet och ett stort och varmt samhällsansvar, eftersom spelberoendet ökar lavinartat i vårt samhälle i dag behöver vi sådana profiler som Hanna och Carlotte. Personer som är framgångsrika i sitt gebit och vågar stå upp mot de starka krafter som vill förslava oss under spelmissbruket, de är viktiga samhällspelare. Det gör ju inte saken sämre att de båda tävlar för Piteå. Jag har suttit framför TV;n och bett för dem och lidit med dom när de gått dåligt och gråtit en skvätt av glädje när det gått bra.
Skidskytten Sebastian Samuelsson är likaså en kille som har fått min respekt och beundran på grund av att han vågar stå upp mot doping. Trots hotfulla kommentarer och till och med mordhot forsätter han sin kamp mot dopingen. En annan som också har gett mig ett hopp för vår ungdom, är den sextonåriga Greta Thunberg som fått med sig en hel värld av ungdomar till att protestera mot vårt sätt att exploatera vår värld. Tidningarna talar om en klimatångest som drar fram bland de uppväxande släktet. Många unga känner igen sig i det Jesus talar om skulle ske inför den sista tiden, nämligen som det står i Lukas 21:25ff. ”På jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor ska förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen.”
Jag känner framtids tro för vårt unga släkte i dag. Det finns en villighet till att ta ansvar för sitt eget och andras liv. Jag tackar Gud för sådana som vågar gå emot de starka kommersiella krafter som ligger bakom den hänsynslösa exploateringen av vår jord, doping och spelmissbruk.

När jag läser helgens texter om en ung flicka som får ett uppdrag av Gud att bli mor till världens frälsare, då har tankarna kommit till mig om vad som är att ta ansvar.
Den unga Maria gick in under ett ansvar, en livsuppgift. Dåtidens skvallerpress i Nasaret pratade i stugorna och på torget att Maria var med barn. Var Josef pappan eller någon annan, kanske ryktesspridarna funderade. Det var inte någon framgångs saga som Maria gick in i. Att bli kallad äktenskapsbryterska, att höra människor tala illa om hennes son, att höra folket ropa, korsfäst, korsfäst, att följa sin son till gravens vila. Var fanns då Gud i allt detta. Men hon skulle också få uppleva glädje i att höra från sin släkting Elisabeth. ”Välsignad är du mer än andra kvinnor”. Hon fick se sin son bota sjuka, uppväcka döda, predika ett nådens evangelium till världen, hon fick uppleva hur hennes son uppväcktes i från det döda och höra honom säga att han ska komma tillbaka en dag på skyarna.
Hon tog sitt ansvar i det att hon var lydig den kallelse hon sagt ja till. Hon svarade ängeln ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Trettiotre år senare säger hennes son detsamma mitt i sin ångest och kamp. ”Ske din vilja Fader inte min”.
Hanna, Carlotte, Greta och Sebastian visar genom sitt ställningstagande att de står upp för att medmänniskorna ska få ett rättvist och drägligt liv.
Det är en stor framgång att vinna VM medaljer men den största framgången i livet det är att dö bort ifrån sig själv för att andra ska få liv.


En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman












Den kämpande tron

Tankar inför helgen
Andra söndagen efter fastan
Den kämpande tron

” Det är aldrig för sent att ge upp”! Det var min vän Martin som citerade komikern Ronny Eriksson.
”Visst har det varit så i mitt liv, att jag flera gånger tänkt att ge upp allt vad tro och kristendom är!” Min gode vän Martin, har genom olika olyckor drabbats oerhört hårt. Från det att han varit aktiv i en kyrka, och en framgångsrik säljare, till att nu inte kunna utföra något alls på grund av ständig smärta i axlar, nacke och rygg.

Martin och jag satt häromdagen och pratade om att bli ställd åt sidan och leva med ständig värk i kroppen. Min telefon visade med röd stil under missade samtal att Martin hade ringt. Jag ringde upp honom för att höra vad han hade på hjärtat, samtidigt hade jag den kommande söndagens texter framför mig som talade om, ”den kämpande tron”. Det fans en baktanke i mitt huvud om att intervjua honom om hans andlig ”status” just nu.
Jag ställde frågan till honom om jag kunde använda vårt samtal till ett underlag för den krönika som du just nu läser.
- Naturligtvis kan du få göra det, om det kan vara till hjälp för någon, sa han.
Som vanligt delade vi lite skämtsamt olika saker som hänt och kuliga minnen. Komikern och underhållaren Ronny Eriksson kom på tal och i hans garderob finns många festliga citat, som vi delade med varandra. Martin berättade om en konsert där han suttit med som lyssnare, där Ronny i ett sammanhang hade sagt, som den pessimist konsult han är,”Det är aldrig för sent att ge upp!” Martin citerade Ronny med ett skratt och samtidigt med en underton av besvikelse, till Gud, och till hela vårdapparaten, ”Det är aldrig för sent att ge upp!”
Martin ramlade för många år sedan från en stege rakt ner i asfalten och fick en whiplashskada, bara något år senare blev han påkörd bakifrån inte bara en gång utan två gånger. Allt efter åren gått har han sökt läkare och nervspecialister men ingen har kunnat hjälpa honom. Han har ropat till Gud om helande för sin kropp. Själv har han erfarenhet av att Gud kan hela människor eftersom han själv har lagt sina händer på människor och sett dem helade. Men själv får han ingen bot. ”Jag har ställt mig frågan gång på gång varför Gud, varför hör du mig inte??” ”Verkligheten är ju den, att alla blir inte helade”, sa han till mig med en stor besvikelse i rösten. Martin berättade att han varje dag i någon mån brottas med Gud omkring dessa frågor.

I helgens texter möter vi bland annat Elia som i sitt liv fått uppleva Guds kraft genom att han nedkallade eld ifrån himlen uppe på berget Karmel. Där bad han om regn och fick bönesvar han fick vara med om hur Gud talade till honom i den stilla susningen osv. Elia hade varit med om mäktiga saker som Gud hade gjort när han gick på det ord som Gud hade gett honom att lita till. Hela hans liv var fylld av övernaturliga händelser, men i helgens text, sätter han sig ner och önskar sig döden. Matteus berättar om en kvinna som förföljer Jesus och lärjungarna med ständiga rop om förbarmande men Jesus verkar ignorera henne. Men till slut får hon höra, ”Kvinna din tro är stark, det skall bli som du vill”.
Bibeln är full av liknade människor som i helig trots griper efter Guds löften. Det kan ses ibland för oss som att livet inte är rättvist och vi tänker bara tankar om att ge upp.
Martin talade ut sin besvikelse över sin situation, samtidigt som han aldrig har släppt taget om Jesus. Kanske han, liksom du som lever i samma situation, får höra från Jesus.
”Kvinna du Man, din tro är stark, det ska bli som du vill.”
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman



© 2017 Hortlax EFS Kontakt