Ett nådens år

Tankar inför helgen
Första Advent
Ett nådens år

”Det var en evig tur att du kom just nu och fick det här åtgärdat. Hade den här proppen lossnat skulle du fått en jätteinfarkt,” sa läkaren till mig efter det jag genomgått en ballongvidgning med en insättning av stent i en av mina kranskärl.

Nu är jag märkt med ett metallnät i anslutning till min vänstra hjärtkammare. Jag hade gått och burit på denna ”hjärtbomb” i en längre tid utan att jag haft vetskap om det. Livet hade rullat på som vanligt men förvisso hade jag känt mig mera trött och andfådd vid ansträngning. Jag tänkte som alla andra skulle ha tänkt, att min kondition inte var riktigt på topp, därav min andfåddhet. Men det visade sig att det var något allvarligare som gömde sig i kroppens blodsystem. Det livgivande syresatta blodet fick inte riktigt det genomsläpp det behövde för att min kropp skulle fungera normalt.
Enligt en undersökning som släpptes för några dagar sedan, visade den på att män i Norrland har sämre kondition än riksgenomsnittet. Andra undersökningar visar också att vi män har en benägenhet till övervikt som i sin tur skapar ohälsa.

Ett nådens år är rubriken för söndagen som kommer, och för övrigt också den första söndagen i vårt kyrkoår. Texterna ger oss berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem på en åsna med en folkskara som ropar, hoppar, prisar. Matteus hänvisar till en profetia från Sakarja 9:9 där det står.
”Se din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och ett föl, ett lastdjurs föl.”

Ropen ekade mellan stenhusen, ”Hosianna
Davids Son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!”
Det var befriaren, läkaren, själavårdaren, predikanten, helaren som med ett koppel av flera tusen anhängare, var på väg in till Jerusalem för att fira påsk. Några dagar senare hörs ropen eka mellan stenhusen igen, men då har de förvandlats till hatiska slagord som, ”Korsfäst, korsfäst”!
Jesus hade gjort något med människorna i Jerusalem, vissa var eutiastiska andra hatiska. Så är det även i adventstiden 2018. Vissa svenskar är antuiastiksa till advent och julfirandet andra är emot.
Det är vad den kristna kyrkan genom åren alltid fått kämpa mot. Eftersom den kristna tron är exceptionellt speciell, får den också många motståndare. Ingen gång i världshistorien har vi haft så många martyrer som just i denna tid. Annandag jul har rubriken,
Martyrerna, där vi i kyrkan på ett speciellt sätt belyser förföljelsen av de kristna över hela vår värld men det får jag återkomma till senare under adventstiden.
Där fanns människor i Jerusalem som ville hindra Jesus från att räcka folket det livgivande, uppfriskande budskapet om Guds fred på jorden.
Liksom proppen i mina ådror hindrade det syresatta blodet att komma ut i min kropp ville ledarna i Jerusalem hindra Jesus att ge folket det liv som kom från Gud.
Jag vill räcka dig som läsare en bild som jag hämtat från en bok som återfinns i min bokhylla.
Där berättas om en man som hamnat i tvivel om att verkligen kunde få vara ett Guds barn. Han hade flera argument. Han sa till sig själv att han var inte god nog, Han sa till sig själv att han inte var värdig. Inte rätt sorg över synden, han var så kall och död, han kunde inte vila i sin tro. En natt drömmer han att Gud visar honom en sångbok, han slår upp den och på varje sida i hela boken stod det: ”Det är fullbordat”. Gud säger till dig och mig, om och om igen, det är fullbordat. Gud har i Jesus opererat in sin ”stent” i vårt blodomlopp för att hans flöde av det livgivande blodet ständigt strömmar igenom vårt blodsystem. Där varje pulsslag i oss har ett eko frånhimmlen som säger:
Du är förlåten, det är fullbordat, du är förlåten, det är fullbordat.
En skön adventstid önskar jag dig
Gösta Degerman
© 2017 Hortlax EFS Kontakt