Uppenbarelsens ljus

Tankar inför helgen
Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag
Uppenbarelsens ljus

Tjooohoo, nu har det vänt och vi går mot ljusare tider. Den 21 december genomlevde vi årets mörkaste dag men nu är det bara 5 månader eller 19 veckor kvar till midsommar. Snart är det dags att slänga vinterdepressionen ner i det förgångnas mörka källare och istället börja lapa in vårsolens varma strålar.

Kiruna har inte längre polarnatt och här i Piteå har vi fått ca. en timmes längre dag. Jag har redan börjat tänka på sommarens båtturer i skärgården. I min brevlåda dimper det ner några båttidningar och i min mobil har jag både foton och små videofilmer från förra sommaren som jag alltsom oftast klickar mig fram till och minns de sköna stunderna med sommarsol vid havet.
Ljuset gör något med oss. ”Ljuset gör att hjärnan klickar igång och börjar jobba hårdare. Man blir gladare och piggare av ljus” säger Torbjörn Åkersdet, professor i beteendefysologi.
Här i norr, är enligt olika studier, en mer markant brist på D-vitamin. Det finns studier som visar ett samband med D-vitamin brist och depression. Solen den ger oss en D-vitamin boost som gör oss gladare och mer nöjda med vår tillvaro enligt forskarna.

När jag döper barn eller vuxna får de ett ljus med hälsningen från Johannes 8:12 där Jesus säger:     ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus”.
Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie kyrkogångsdag handlar om hur Maria bär fram Jesusbarnet i Templet, 40 dagar efter födelsen, helt enligt den Judiska lagen.
I texten möter vi två gamla människor, det är Simon och Hanna, båda var ledda av den helige Ande till att komma till templet just vid denna tidpunkt. Båda prisade Gud för att de har fått se Guds frälsning. Simon lyfte upp Jesusbarnet och brast ut i lovsång.                                                       ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna”.
Simon säger att Jesus barnet är ett ljus med uppenbarelse till hedningarna. Det ljuset är till oss Svenskar, till oss Norrbottningar. Guds ljus har kommit till oss genom Jesus Kristus.
Jag skrev i förra veckans krönika att jag fick ett brev med ett bibelord till mig. Bibelordet jag fick var från  Efesierbrevet 2:8 där det står:                                                                                                ”Ty av nåd är ni frälsta genom tro, inte av er själva Guds gåva är det.”                                          När jag läste detta bibelord för ca. 45 år sedan då föll det som fjäll från mina ögon. Det var som om man drog upp rullgardinen för mig, det blev en rejäl D-vitamin boost när Gudsljuset uppenbarade evangeliets hemlighet. Att allt är NÅD. Guds ljus är Jesus, han är den som lyser upp vägen för oss till att kunna nå Gud. Sökandet efter Gud kan aldrig bli en andlig sport eller ett akademiskt studerande, utan det måste bli som för den fromme Nicodemus. ”Du måste födas på nytt”.
Evangeliet, som är Guds ljus, handlar om vad vi ÄR, inte vad vi ska göra.
Du och jag behöver inte prestera för att ljuset ska komma till oss vid den här tiden på året, det sker automatiskt när jorden snurrar kring sin egen axel. På samma sätt är det med Guds nåd, vi kan inte förtjäna den, eller försöka rycka den till oss, utan den ges till oss utan urskillnad. Den enda fråga Gud har till dig och mig är. Vill du? Vill du så får du komma.

Allt gott
Gösta Degerman



Nåd och tjänst

Tankar inför helgen
Septuagesima
Nåd och tjänst

”Jag är ett nådehjon som lever här i tron. Jag lever av nåd jag lever av tro jag är ett nådehjon.”
Den här gamla sången av Carl Öst hörde jag för första gången 1972 i ett litet bönhus i nordvästra delen av Umeå trakten. Jag hade nyss lämnat mitt liv i Jesu händer och var väldigt ny på trons väg.

Det var två unga flickor, ungefär i min egenålder som sjöng sången med var sin gitarr på magen. De sjöng och vittnade så frimodigt att jag blev alldeles tagen av vittnesbördet. Ett nådehjon, det visste jag inte vad det betydde eller innebar då, men allteftersom fått leva mitt liv tillsammans med Jesus har jag varje dag, något litet, börjat förstå vad det var som Carl Öst skrev om.
De två flickorna som sjöng blev förstås nyfikna på den unga grabben som satt med i mötet bland alla de gamla, därför nästan genast, när mötet var slut kom de två fram till mig och presenterade sig. Det visade sig att dessa två ganska nyligen blivit kristna. De hade som jag haft en lite strulig tid under tonåren, och på olika vägar hade de båda fått ett härligt möte med Jesus. Därför åkte de runt i Västerbottens skogarna och besökte olika bönhus där de fick vittna och sjunga om Jesus.
Som sanna evangelister bad de mig om mitt telefonnummer och adress, för att de skulle kunna bjuda mig med på olika evenemang bland kristna ungdomar i Umeå trakten.
Den ene av dessa flickor har jag fortfarande kontakt med via brev, telefon och sms. Hon är svårt sjuk i en lungsjukdom som gör att hennes rörelsemönster är mycket begränsad. Men frimodigheten och glädjen i Jesus den har hon kvar.
Jag är oerhört tacksam i dag för hennes engagemang med att få mig med i någon form av kristlig ungdomlig aktivitet.
Hon skrev ett brev till mig någon månad efter vårt första möte, där citerar hon Efesierbrevet 2:8 där det står i 1917 års översättning. Det var ju den översättningen jag hade då.
”Ty av nåden ären I frälsta genom tro – och det icke av eder själva Guds gåva är det – icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.”

Till helgen har vi temat ”Nåd och tjänst”. Septuagesima det är kyrkans beteckning på den sjuttionde dagen före den stora dagen då Jesus lider, dör och uppstår för hela mänsklighetens räddning. Det är det stora crescendot när ropet går ut, att graven är tom och Guds frälsning är fullbordad.
Jesus ger lärjungarna och folket en berättelse som kullkastar allt vad de tidigare har hört om hurdant hjärta Gud har för varje människa. I berättelsen möter vi arbetare som sliter hela dagen och de som bara har jobbat en timme. Men alla får samma lön.
Det är här min association till de frimodigt sjungande flickorna kommer in. De sjöng om att vara ett nådehjon som lever i tro. Du och jag vi är sådana nådehjon, vi får leva vårt liv i Guds nåd. Om du har levt ett helt liv tillsammans med Jesus, eller att du beslutar dig för att följa honom just nu när du läser det här, så är det samma lön som gäller.
De två unga flickorna de hade mött Jesus och tagit emot nåden från honom, det fick till följd att de ville fullt ut arbeta för att Guds rike skulle utbredas. De tjänade på det sätt som de kunde, de sjöng och vittnade. När de mötte nåden hos Jesus, då skapade denna nåd, en vilja till tjänst.
Alltså, först nåd sedan tjänst.
En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman


 

Jesus skapar tro

Tankar inför helgen
Tredje söndagen efter trettondagen
Jesus skapar tro

”Morfar visst var det du som var tomten”? Det var de två tioåringarna som kröp upp i min famn och försökte luska ur mig den alltigenom den näst viktigaste hemligheten under julafton. ”Jo det var morfar jag såg hans röda tröja under jackan” förklarade nioåringen självsäkert.

Den här episoden skedde efter julen 2016 när jag tomtade för mina barnbarn. Julen 2017 tog yngste sonen på sig tomtemasken och det tunga ansvaret att skapa förväntan och spänning. Han tog sin uppgift på fullaste allvar och spelade ut hela registret om tomten som kom med renarna och tomtenissarna som jobbat på för att barnbarnen skulle få sina klappar. En av de yngre barnbarnen fick vara i morfars famn där det kändes tryggare än att vara alltför nära den skäggige och rödklädde tomten som sprungit runt och knackat på fönsterrutorna.
Men nu är julen över och då även tjugondag Knut. Vi har vi firat med julgransplundring och dansat ut granen. Ljusstakar, girlanger, stjärnor och julkrubba har stoppats ner i någon låda för att återuppstå om ca elva månader.
Jag tycker om julen och att se barnbarnens uppspelthet inför att få sina julklappar och tomtens besök. En av de finaste bilderna jag har haft i min mobilkamera är en bild som min dotter tagit på sin tvåårige son när han står på knä vid fönstret framför den spelande julkyrkan. Hon har lyckats fånga in i en och samma bild barnets oskuldsfullhet men också den längtan som jag läser in i hans blick, efter mysteriet med julen. Hennes bild räcker mig en aning om julens storhet, på knä inför mysteriet, skulle jag kunna sätta som rubrik på den bilden.
Rubriken för söndagen är ”Jesus skapar tro”. Där möter vi några personer som möter Jesus och ber honom om hjälp. Det är två högt uppsatta i den dåtida samhällsherakin som begärde hjälp men också en kvinna som misslyckats med flera äktenskap. Hos de hjälpbehövande fanns olika behov och Jesus möter deras bön och längtan.
 Vissa menar att tro på Gud det är som att tro på tomten. Under senare hälften av 1800 talet myntade filosofen Friedrich Nietzsche uttrycket, ”Gud är död”. Han menade att när Gud inte kan förnimmas i vårt sinne eller i vårt förnuft då är Gud död.
Men nu är tron eller Gud inte så enkel att bortförklara och döda.
Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se, skriver Paulus i Hebreerbrevet 11:1.
Dessa som kom till Jesus de hade en tro, en förhoppning och en längtan, att Jesus skulle hjälpa dem.
Det var inte förnuftet eller vetenskapliga bevis som förde dem fram till Jesus, utan de kom med ett starkt behov av hjälp. De kom till honom som de trodde kunde hjälpa. Deras beslut var inte baserade på vetenskapliga fakta, utan baserad på de vittnesbörd de hört om denna man.
Detta mysterium som vi kallar Gud kan vi inte förklara med ord, orden blir så futtiga och små. Nej Gud måste erfaras som den han är i kyrkans bekännelse, att vi tror på en skapande, allsmäktig, evig, kärleksfull, längtande Gud som så har älskat världen att han steg ner till detta jordegrus för att ge oss gemenskap med honom. Gud är en gemenskaps längtande Gud som vill ha sina barn nära sig. Mina barnbarns tro på tomten har naggats i kanten, men det gör inget, därför att bli vuxen, det är att släppa tron på tomten. Men att som vuxen släppa tron på kärleken, omsorgen, det heliga, detta mysterium som Gud är, det är en katastrof både för oss själva, och för vår värld.  Den alltigenom viktigaste hemligheten det är tron på Jesus Kristus som Guds enfödde Son, tron på hans förlåtelse och nåd. Det är det som bär den kristna kyrkan i dag och in i evighetens värld.  Tänk att få stå på knä och blicka in i mysteriet, - Gud.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Livets Källa

Tankar inför helgen
Andra söndagen efter trettondagen
Livets Källa

Vi blev utan vatten en dag i slutet på november eller om det var i början av december. Jag blev nyfiken på hur många vatten läckor som uppstått i Norrbotten under 2017. Jag googlade på ämnet och resultatet blev relativt många. Det skrevs som vattenläckor i Boden, Råneå, Luleå, Svappavaara, Koler, Munksund och också här i Hortlax.
Orsaken förklarades ofta med att vattenledningarna har antingen frusit sönder eller att de av ålder inte orkat med trycket.

Vi har firat nyår och det åtföljs ofta av ett nyårslöfte. Vi bestämmer oss för att göra vissa förändringar i våra liv. Vissa har beslutat att under 2018 ska man inte längre köpa plastpåsar eller att man beslutats sig för att börja banta eller träna eller att bli generösare osv.
Jag läste ett inlägg av Joel Halldorf i en av våra stora dagstidningar. Han är docent i kyrkohistoria och jag har citerat honom förr, eftersom jag gillar hans frimodiga framtoning. Han tycker att vi svenskar skulle ge oss själva ett annorlunda nyårslöfte, nämligen att vi borde börja gå i gudstjänst. Denne modige skribent menar att för demokratins överlevnad, så är det sociala kapitalet, som församlingarna genererar, något avgörande för oss alla.

Halldorf pekar på att internationell forskning visar ett samband med politiskt engagemang, tillit och generositet, med ett regelbundet gudstjänst besökande.
Kristendomen som en tunn fernissa räcker inte i dagens samhälle. Vi måste som en kristen  nation, som vi ändå säger att vi är, börja ta Guds ord på allvar. Att vi blir ordets görare inte bara dess hörare. Jag ser en ändå viss ljusning i att samfunden runt om i Sverige arbetar intensivt med integration, nästan varje församling arbetar med invandrar grupper av olika slag.  

Till helgen är temat Livets källa. Det handlar om hur vattnet liknas med ett flöde från Gud som aldrig tar slut. Detta är vad den kristna kyrkan upptäckt, att det finns ett flöde från Gud som är Guds helige Ande. Han inspirerar oss, han griper tag i vår empatiska förmåga till att se flyktingen, den ensamme, den sörjande, den behövande, som vår broder och vän. Detta livsflöde från den helige Ande är inte som våra bristfälliga vattenledningar, som i kyla fryser sönder, eller att livsflödet blir för gammalt för att inte orka med det ökande trycket. Nej när den helige Ande kommer över er ska ni undfå kraft att bli mina vittnen, säger Jesus till de rädda lärjungarna.
Visste du att en fjärdedel av svenskarna tror på Gud? Visste du att hälften av dem hoppas på ett liv efter döden? Visste du att de som ber regelbundet är dubbelt så många som gudstjänstbesökarna?
Visst finns det ljusglimtar inför 2018.

I episteltexten skriver Paulus: ”I honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade helige Anden som ett sigill. Det är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.”
Din och min uppgift är inte främst att berätta för människorna vad de räddas Från.
Utan jag tror att vår alltigenom viktigaste uppgift, det är, att räcka människorna berättelsen om Jesu död och uppståndelse och vad man därigenom välkomnas in I. Nämligen ett underbart strömmande livsflöde i gemenskap med den Helige.

En skön helg önskar jag dig.

Gösta Degerman





© 2017 Hortlax EFS Kontakt