Jungfru Marie bebådelse dag.

Tankar inför helgen
Jungfru Marie bebådelse dag.
Guds mäktiga verk.

Har du besökt kursgården Storstrand någon gång? Då har du sett att de har byggt en liten kyrka eller ett kapell nere vid älven. Det är oerhört vackert beläget bland stora björkar och utsikt mot älven. Vyn som möter oss genom de stora perspektivfönstren är vacker både vinter som sommar.
I helgen som var hade jag en vigsel i detta kapell. Det blev en liten annorlunda upplevelse för mig som vigselpräst. De unga tu som sammanvigdes hade båda en strulig bakgrund. Bröllopsgästerna kände alla till deras livsresa, till dags datum, därför blev det som en känslobomb som mötte mig, i den första psalmen vi sjöng.

Taket nästan lyfte i det lilla kapellet när bröllopsgästerna klämde i med orden från psalmen 259, ”Saliga visshet Jesus är min”. Bruden och brudgummen nästan hoppade av glädje, både över att psalmens ord hade blivit deras, men också i glädjen att få konfirmera sin relation inför både Gud, släkt och vänner.
Brudparet sken i kapp med solens strålar som letade sig in genom perspektivfönstren. Atmosfären andades glädje och kärlek. Jag såg hur bröllopsgästerna torkade tårarna mest hela tiden, eftersom alla kände till den stora kamp dessa två haft, men nu med Guds hjälp, fått upplevelsen att Jesus fört dem ut ur mörkret in i Guds underbara ljus. Förr så kunde man få höra att en människa hade blivit härligt frälst, den etiketten kunde vi nog alla som var med, i den stunden, bekräfta att så var fallet för dessa två.

Helgens texter handlar om hur Maria får besök av ängeln Gabriel i sitt kök. Det första han säger till henne är ”Var inte rädd Maria”. Hon får beskedet att Gud hade utvalt henne till att föda Guds Son och att hennes äldre släkting Elisabeth redan är i sjätte månaden och ska föda Johannes döparen. Den gamla och ofruktsamma kvinnan fick på sin ålderdom föda ett liv till världen. Både den unga och den gamla generationen fick tillsammans vara med om att föda fram Guds nåd och väckelse till världen.
När Maria och Elisabeth möts brister de ut i en smittande lovsång till Gud. Det som verkade helt omöjligt, det hade Gud gjort med dessa två. Båda jublade över detta Guds under.

Jag kan som du förstår, inte låta bli att dra parallellen, med vigseln i det lilla kapellet och de två överlyckliga unga, som fått uppleva Guds nåd i sina hjärtan, och Maria och Elisabeths glädje över det liv som börjat växa i deras inre.
Att följa Guds vilja kan verka både lockande och skrämmande, men hur vi än känner det i vårt inre kommer Gud till oss och säger ”Var inte rädd”. När vi försöker att följa Guds vägar kommer vi att liksom Maria, Elisabeth och det unga brudparet, få uppleva hur han kommer att lysa igenom alla de problem som verkar torna upp sig framför oss. Jag tror att vi, i den här tiden, kommer att få se den unga och gamla generationen, få föda fram nytt liv, och hopp till vår nation.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tredje söndagen i fastan

Tankar inför helgen
Tredje söndagen i fastan
Kampen mot ondskan

Sedan vi flyttade in till staden har våra inköp till hushållet blivit enklare på det viset att vi fått mycket mer att välja bland. Vi har gång och cykel avstånd till det mesta och det gäller också olika matbutiker.

Det finns möjlighet för oss att köpa tex. Mjölk mitt i natten om vi så vill. När det gäller restauranger har vi inom en radie av ca trehundra meter fem stycken att besöka. Urvalet är stort och i reklambladen vi får erbjuds vi procent och extra priser lite varstans.
En kväll vid nittontiden under förra sommaren eller om det nu var förrförra sommaren, cyklade jag i väg för att handla vid en av våra matbutiker mitt i stan. Vi har lärt oss att det är mycket mindre folk som handlar vid den tiden på dygnet. Det blev fyra kassar som jag skulle ta med mig på cykeln. Man är ju ingen ungdom längre men det där att cykla, det sitter ju lite i ryggmärgen, men när jag hade hängt upp matkassarna på styrstången och hoppat upp på cykeln, stötte jag till framdäcket vid trottoarkanten, i och med det tappade jag balansen och fick ta emot mig med ena foten. I den vevan ramlade en påse av styrstången och ut rullade apelsiner, svampburkar, senap och ketchup flaskor ut på gatan. Det här skedde mitt framför sommarkvälls flanerande Pitebor. Förstår du vad skamligt det var, men inte nog med det, då hör jag mig själv säga, högt och ljudligt, ”Jäklar”.

Jag som aldrig tar till några kraftord, plötsligt hör jag mig själv ropa ut detta kraftord mitt framför dessa kvällssolsflanerande ortsbor. Det vore väl inte så skamligt om det inte just var prästen som sa det.
Texterna för söndagen handlar om kampen mot ondskan. Luther talar om att vår kamp är mot synden, djävulen, världen och vårt eget kött. Någon har sagt att den kristne är som ett vandrande inbördeskrig, att man som kristen för ett ständigt krig mot sina egna begär, onda tankar och andras förväntningar om hur den kristne borde vara.
I söndagens texter möter vi Jesus på väg ner från förklaringsberget där han har samtalat med Elia och Moses. De tre lärjungarna som följde med upp fick se honom i skinande vita kläder och fått uppleva Guds helighet, och de hade fått höra rösten som sa, ”Detta är min älskade Son. Lyssna till honom”.

När de kommer ner för berget är de övriga lärjungarna i full färd i att be för en pojke med epilepsi, men bönerna verkar inte fungera för dem. Jesus talar då till sjukdomen och pojken blir frisk.

Vi som Guds barn misslyckas ofta i våra intentioner att vara goda, kärleksfulla, omtänksamma och empatiska. Jag kände det som ett misslyckande med en havererad matkasse och ett åtföljande kraftord. Du och jag får kämpa mot ondskan i vårt eget väsen, och allt mer dra oss närmare Jesus, för där förvandlas våra åsikter till insikter om att vi behöver Jesus och hans nåd allt mer i våra liv.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman.

Första söndagen i fastan.

Första söndagen i fastan.
Prövningens stund.

Jag har skrivit flera gånger i den hör krönikan om mina eskapader som snickare. När jag var i tjugoårsåldern jobbade jag som snickare både i Stockholm, Umeå och Luleå.
Frugan och jag har haft en förkärlek till gamla hus som vi renoverat. Den största delen av min tid som snickare var jag anställd av en firma som nischat sig till att jobba mot försäkringsbolagen. Det innebar att jag ständigt fick renovera och restaurera hus och lägenheter med brand och vattenskador. Vid ett tillfälle där en försäkringstagare skulle byta ut sitt kök, fick jag möjlighet att köpa det gamla köket, med maskiner och köksskåp. Det var billigt, men det visade sig att de gamla maskinerna inte fungerade så länge. Den ene efter den andre av spis, kyl, frys och diskmaskin gick sönder. Dessutom snurrade frugan runt på taket med vår nyinköpta bil. Ekonomin var väl inte heller den bästa, och då, vid ett av dessa tillfällen, när någon av maskinerna hade gått sönder, ställde sig frugan mitt på köksgolvet, och gråtande ropade hon ut. ”Nej Gud, nu får det vara nog, nu skiter jag i det här, nu måste du ta hand om detta.” Då berättade hon för mig att då blev köket som en katedral, ett underbart lugn kom över henne mitt i denna prövning. Gud kom till henne och gav henne ett inre lugn, och hon förnam att han skulle ordna allt för oss.

Helgen tema är Prövningens stund. Vi får möta Jesus i texterna där han på olika sätt prövas, inför det som påskens stora drama handlar om, nämligen hur Gud i Jesus Kristus försonar världen.

Jesus skulle väl förmodligen inte vinna något pris som reklamkonsult i dag. När Jesus talar om att följa honom säger han att vi ska vara beredda på lidande. Det är väl inte det optimala sättet att tala till sina efterföljare. Men faktum är, att vi lever i tids historiens största förföljelse av den kristna kyrkan. Aldrig förr har vi haft så många martyrer. Aldrig förr har så många prövats och lidit för sin kristna tros skull. Lyssna och ta del av dessa flyktingars berättelse som har kommit till vårt land. Hör berättelserna och grips av vittnesbördet.

Jag gissar att det finns en och annan som känner igen sig i min återberättelse av frugans förtvivlan.
Den prövning som vi fick utstå av trasiga maskiner och kvaddad bil är inget mot vad dessa flyktingar har att berätta när det gäller prövningar.

Jesus prövades inför sin försoningsstund, den prövningen beskriver Hebreerbrevets författare som något extraordinärt. Han skriver att Jesus under höga rop och tårar, böjde sig under Guds vilja. Fast han var Son lärde hans sig lyda genom att lida.

Som kristna möts vi av prövningar lika väl som alla andra människor. Men det viktiga är vart denna prövning för oss. Närmare Gud, eller längre ifrån honom. Även om du säger att du sagt upp bekantskapen med Gud, på grund av de prövningar som du fått genomgå, vill jag säga, med en hälsning från den levande Guden, att han, Jesus Kristus, han har inte sagt upp gemenskapen med dig.

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Fastlagssöndagen


Fastlagssöndagen
Kärlekens väg

I helgen som varit har frugan och jag varit i Umeå för att fira min syster som fyllt sjuttio år. Det blev en hel del tårta och andra godsaker som inte är det allra bästa för en midja som redan är för stor. Naturligtvis var det viktigaste föremålet för vår Umeåresa att få träffa och umgås med våra två barnbarn, hemma hos vår yngste och ende son. Vår sonhustru har en fin estetisk blick för inredning. På ena sidan av vardagsrumsväggen, mycket strategisk, strax intill den stora TV skärmen har hon hängt upp en tavla med en mycket enkel svartvit bild, av en familj, där undertexten lyder, ”vi är allt vi behöver”. Den enkla streckgubbe liknande bilden på tavlan, ger en känsla av enhet och kärlek. Det är en bild av en familj som är på väg, vart kan man inte se, men mannen håller om sin kvinna, och de två barnen håller sin mor och far i handen. Det jag gläder och imponeras av, när det gäller vår sonhustru, är hennes inställning till familjen. Den är oerhört viktig för henne, kanske än mer, på grund av hennes bakgrund som krigsflykting. Hon kom nämligen hit till Sverige som tolvåring från krigets Kosovo. Jag förstår mycket väl varför denna tavla hänger i deras hem.


En av helgens episteltexter finns med som förslag att läsas vid vigselakten, där står det bland annat, ”då består tron, hoppet och kärleken, dessa tre och störst bland dem är kärleken”. Äktenskapets innersta mening är att man ger sig själv till den andre. Det handlar om en ömsesidig överlåtelse till varandra. När Jesus talar om sig själv och församlingen talar han i termen, brud och brudgum. Det handlar om en innerlighet och närvaro.

Fastlagssöndagens texter förbereder oss för påskens stora kärleksdrama, där Gud offrar sig för Norrbottningar, Svenskar, invandrare, Judar och Greker. Alla har vi fått ta del av Jesu kärleksväg där han ger sitt liv för sin brud, för att hon, vi som Guds församling, ska få ta del av det eviga livets glädje. ”Vi är allt vi behöver” kunde jag läsa på sonhustruns tavla, jag skulle vilja ändra på texten och säga, ”Jesus är allt vi behöver”. Jesus förklarar för de skrämda lärjungarna vad som kommer att hända med honom, hur han kommer att lida och dö när han kommer till Jerusalem. Han säger till dem, att han har kommit för att, ”ge sitt liv till lösen för många”.


Bilden av familjen på väg, går mycket väl att sammankoppla med oss, som Guds barn, tryggt håller vi Jesus händer på väg mot en evighet som väntar. Vägen kan verka dunkel och oprecis, men han som går med oss, han vet hur vägen är, för han har redan gått den före oss.
Han håller om oss och viskar ömt till oss, ”Jag är allt du behöver”.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman
© 2017 Hortlax EFS Kontakt