Frälsningen

Tankar inför helgen
Tjugoandra söndagen efter trefaldighet
Frälsningen

I Vanuatu, en ögrupp norr om Australien, fanns ett mandomsprov bland unga män att kasta sig ut från klippor med fötterna bundna i lianer. Världens första moderna bungyjump utfördes av engelska studenter 1979. I Sverige lanserades bungyjump för första gången 1990 i Göteborg, då ett hopp skedde från Älvsborgsbron, allt enligt Wikipedia.

Men det inte Wikipedia vet om, det är att jag och mina två äldre bröder var först med detta i Sverige. Vi hoppade inte från någon bro utan från övervåningens fönster. Vi var i åldrarna mellan 10 och femton år gamla. En äldre bror hade köpt ett starkt gummiband med handtag, eftersom han tänkte bygga upp sina muskler med den. Vi små bröder vi band fast gummibandet vid fönstret och hoppade ut genom vårt pojkrumsfönster. Vi band inte fast gummibandet i fötterna utan vi höll i handtaget och hoppade. Det blev en väldig rekyl när gummibandet tänjdes ut och vi nådde nästan ner till marken innan det med en väldig fart bar iväg uppåt igen. Vid ett sådant tillfälle hade vi gäster som satt i vardagsrummet, när de såg ut genom fönstret, då såg de små pojkar tvärdyka upp och förbi vardagsrumsfönstret, det blev slutet av det roliga för oss. För då kom nämligen mamma stampandes uppför trappan, hon var jättearg och orolig för att vi skulle göra oss illa. Men tack och lov, den gången kom pappa oss till hjälp och räddning, därför han såg det roliga i vårt hoppande, därför blev det inte någon bestraffning om vi lovade att genast sluta upp med vårt tilltag.

På söndag firar vi farsdag, en dag som köpmännen uppfunnit för att skapa en orsak till att vi som konsumeter ska köpa något extra till våra fäder. Slipsen har ju varit gångbar som farsdagspresent i många år, men vi män använder inte längre slipsen så ofta, därför kommer vi som fäder kanske
få en nya kalsonger eller ett par sockar. Det är ju inte fy skam det heller.
Frälsningen är temat för söndagens texter. Det handlar om att vi som människor är räddade inför evigheten genom Jesu offer död på Golgata. Paulus skriver, ”Alla har nu fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus”.
Den hotande domen når oss inte längre eftersom Jesus gått in och fullgjort allt det som vi skulle.

Vi hörde stegen i trappan av en rädd och arg mamma som ofta sa, ”Nog jere väl föronat ska ja vri öra å je”. Men det gjorde hon aldrig även om det ibland blev en dask eller en luggning när vi inte gjorde som hon sa. Pappa kom också upp, men han och gav oss frisedel från straffet som vi annars hade fått.
I dag förstår vi att både pappa och mamma med gästerna i vardagsrummet skrattade gott åt vårt tilltag.
Frälsning betyder räddning, att någon annan kommer in och tar på sig straffet för det som vi har gjort fel. Den kristna Guden är en Gud som sträcker sig ut för att omfamna sina barn, han är inte ute efter att straffa, istället går han själv in och tar straffet på sig för all vår olydnad. Vi har en Far i himlen som vill sina barns bästa. ”Om ni har sett mig har ni också sett min Fader” säger Jesus.
Han är avbilden av hur Fadern är, hur hans hjärta är, hur han ser på dig och mig. Bland de sista orden Jesus säger på korset, när de Romerska soldaterna driver de stora spikarna genom hans händer och fötter, det är. ”Fader förlåt dem för de vet inte vad de gör”!
Att bli frälst är att släppa taget om sitt eget och bildligt hoppa ut och tro att någon tar emot dig. Vi pojkar vi visste att gummibandet skulle hålla därför att vi hade provat på detta förr.
Miljoner människor runt om i vår värld har provat och sett att frälsningens band som Jesus givit oss att den håller. En sådan frälsare har vi, en sådan Fader har vi, som ser i nåd till oss. En Far som tar emot oss när vi hoppar ut i det okända.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman


Vårt evighetshopp


Tankar inför helgen
Alla själars dag
Vårt evighetshopp

Naturen förbereder sig för vintervilan. Björnen kryper in i sitt ide, likaså igelkotten som jag sett springa över bilparkeringen gång efter annan. Flugan kryper in under fönster blecket eller träfasaden. Träden släpper sina löv för att de behöver all energi för att överleva en lång och kall vinter.

Mitt i detta mörker och kyla tänds tusentals ljus i allhelgonatid ute vid våra gravgårdar. De lyser trotsigt i höstmörkret med en hälsning om det eviga ljuset som den kristna kyrkan predikar om.
En av mina äldre systrar bor kvar i Umeå och har tagit på sig ansvaret att titta till mamma och pappas grav. Harriet som hon heter, har fixat dit lite ljung och andra vintertåliga växter. Hon har även ordnat med att grav ljus tänds under allhelgonatiden så att mor och fars namn som är ingraverade i gravstenen syns även när det är riktigt mörkt ute.
På samma sätt har frugan tillsammans med sina två systrar ordnat med ljus och vintertåliga växter vid deras pappas grav i Hortlax.
Jag tycker att det är fantastiskt fint att besöka våra gravgårdar den här tiden på året. Alla dessa ljus som lyser upp i höstmörkret ger en känsla av frid.
Författaren och pastorn Tomas Sjödin har skrivit en bok med titeln, ”Man ser längre när löven fallit av”. Ja visst är det så, för ifrån mitt arbetsrumsfönster ser jag längre nu när löven fallit av. Nu kan jag skönja delar av Piteälven som under sommartiden varit skymd av björkarnas gröna kronor.
När vi drabbas av kris och motgångar i våra liv, dår får vi ofta ett annat perspektiv på livet. När allt skyddande skal som vi byggt upp omkring oss faller av, när vi står där mitt i sorgen, mitt i vår förtvivlan, mitt i vår djupaste gråt är det skönt att få dela denna smärta med någon som har tid att stanna av och lyssna en liten stund.

Jag har en vän som har tid att stanna av och lyssna. Den vännen är Jesus. I Mitt arbetsrum har jag i många år haft ett litet vykort med bilden av Jesus där texten gång på gång har gett mig tröst och uppmuntran. I den ytterst vackra och sirliga texten kan jag läsa: ”Kristus är den förnämste i detta hus, Den osynlige gästen vid varje måltid och den tyste lyssnaren vid varje samtal.”

Den lågmälde gästen i ditt hus vill få dela smärtan, ångesten, frustrationen och kanske också ilskan med dig. Han gråter med dig och är den tyste lyssnaren i ditt hem.
Min mors och fars ingraverade namn lyses upp av ett enkelt gravljus under denna helg,men jag vet att deras namn också är ingraverade, inte med bläck och penna utan med grova spikar som drevs genom Jesu händer, där vi Golgata. Där i Jesu blodiga sår är deras namn ingraverade. Men inte bara deras namn utan också ditt namn som läser detta. Där i Jesu korsdöd öppnades himlen för en hel mänsklighet. Det evangelium som vi predikar, det är att vägen in till allt det heliga, är nu öppet för alla som vill. Evighetens dörr är öppen, vill du gå med in? Den eviga vilan väntar på oss. Vägen in går alltid genom Jesus.
Allt gott och en skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Att leva tillsammans Att leva tillsammans Att leva tilsammans

Tankar inför helgen
Tjugonde söndagen efter trefaldighet
Att leva tillsammans

Hur var det nu med vintertiden, skulle vi dra fram klockan en timme eller ska vi dra den tillbaka en timme? Den frågan kom upp vid vår ALPHA träff förra gången. En enkel regel, sa en av deltagarna är ju att tänka på trädgårdsmöblerna, att när det är vår, då ställer vi fram sommarmöblerna och när det är höst ställer vi tillbaka dom till förådet. Nu till helgen är det alltså dags att dra klockan en timme tillbaka. Då slutar sommartiden och vi går på riktigt in i vintertiden.

Den här tiden på året uppstår en ofrivillig ensamhet där kylan, snön och mörkret greppar tag i oss. Dagarna blir korta och tiden att umgås med grannar och vänner blir inte så naturligt som under sommartiden då vi i de ljusa dagarna och nätterna kunde sitt utomhus, i båten eller i sommarstugan med vännerna. Nu under den mörka årstiden är det som om tiden inte räcker till att umgås med andra än familjen. Mörkret, kylan, snön skapar för många, en känsla av nedstämdhet.
Sverige är ett av världens länder där ensamhushållen är störst. Samtidigt är det många som söker hållbara relationer. På TV söker ensamma mammor, bönder och präster efter någon att dela livet med.
Helgens tema är ”Att leva tillsammans”. Det är ju ett mycket relevant ämne i dagens Sverige.
Det är svårt att leva ensam men det är också svårt att leva tillsammans.
Mauro Scocco sjöng ”Det här är en sång för alla dom som inte kommer hem till någon som frågar hur det är”. Mannen med sammetsrösten, Krister Sjögren, sjunger om mamman som är ensam hemma och hoppas på att barnen ska komma hem till hennes födelsedag i sången, ”Den stora dagen”.
Hon står och väntar vid sin blommiga gardin på deras besök. Ensamheten kan vara plågsam.
TV serien ”Allt för Sverige”, den handlar om ett gäng Amerikaner med Svenskt påbrå, som ska försöka vinna olika sorters deltävlingar, för att till slut vinna en träff med alla sina släktingar här i Sverige. Det programmet speglar en del av hur viktigt det är med släkten. Det blir många tårar och kära möten där dessa Amerikaner får lära sig hur deras förfäder en gång levat.
Texterna för den här söndagen lär oss att visa gästfrihet, engagemang i tårar och glädje, att vara förebedjare främst för våra släktingar, men också för den ort vi lever i.
Men texten berättar också för oss att det inte alltid är så lätt att berätta om livet med Gud för sina släktingar. Många av våra nysvenskar har fått erfara hur deras släktingar har vänt dom ryggen när de bekänt sig som kristen.
När Jesus kom till sin hemstad blev han inte så väl mottagen, berättar evangelietexten. De ville inte tro på honom. Bedrövad måste han lämna dem. Lina Sandell skriver i psalmen 207 ver 4 ”Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går”. Lina Sandell klev från sommartid till vintertid. Hon klev in i det kalla och mörka att bli missförstådd och sårad av sina vänner. Likadant var det för Jesus och kanske också för dig som läser detta. Detta är ett av det svåra att leva tillsammans. Ingen kan såra och kränka så mycket, som den som man har en nära och varm relation med. Eftersom man där har blottat sina svagheter och brister är det lätt att just detta blir det som söndertrasar relationen, eller att den genom svagheten blir till en styrka.
Vi ska vrida klockan tillbaka en timme på söndag, när Jesus dör på korset för mänskligheten vrider han tillbaka Guds uret till tidernas begynnelse. I korset är hela mänskligheten försonad med Gud.
Gud har ordnat det så, att vi ska få möjlighet att leva tillsammans för evigt. Frågan är, vill du?

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman


© 2017 Hortlax EFS Kontakt