Vaksamhet och väntan

Tankar inför helgen
Söndagen före Domsöndagen
Vaksamhet och väntan

”Kan du hämta mig om en timme vid busstationen”? Det var hustrun som ringde från bussen. Hon var på väg hem till Piteå efter ett par dagar i Umeå. När jag är uppbokad på olika uppdrag och våra agendor inte kalibrerar då brukar hon ta bussen ner till vår son som bor i björkarnas stad. Hon får nästintill abstinens besvär om hon inte får träffa sina barnbarn nog ofta.

Vi brukar boka in cirka tre resor per termin till sonen, men ibland misstämmer det med de olika uppdrag som jag fortfarande har. När en sådan dubbelbokning inträffar då brukar Hustrun ta bussen till barnbarnen för att inte missa tillfället att få träffa de små. Det var vid en sådan tilldragelse som samtalet ovan orsakade vissa bekymmer för mig. Hon var på väg hem flera timmar tidigare än vad jag beräknat.
Efter det jag lovat hustrun att dyka upp på busstationen, steg pulsen snabbt hos mig. En timme hade jag på mig att städa upp lägenheten efter mina korta ungkarsdagar. Snabbt började jag tömma diskmaskinen. Hela diskbänken var belamrad med pannor och porslin som jag tänkt diska lite senare. Men nu var det bråttom, kvinnan min skulle ju komma hem. En timme hade jag på mig att återställa lägenheten i det skick som hon är van med att den ska se ut. När diskmaskinen var tömd fyllde jag på med all smutsig disk jag lämnat under de dagar hon varit borta. Fram med sopen och skyndsamt sopade jag av golven från smulor. Hur såg soffan och soffbordet ut? Sängen skulle bäddas och skor och jackor hängas undan. Blommorna skulle vattnas och lamporna i fönstren tändas. En sista genomgång av toan och lite golukt i toastolen och rengöring av handfat och spegel från tandkräms stänk. Nu, tänkte jag, nu finns det inget hon kan anmärka på. Visst, jag erkänner, jag är väldigt mycket en ögontjänare, när det gäller att få hustrun att tro att hon är gift med världens bästa karl som håller snyggt och rent omkring sig.

Helgens texter handlar om att vara vaksam och väntande på att Jesus ska komma igen. Han kommer inte att ringa och meddela när han kommer, utan det kommer att ske när vi minst anar det.
När jag läser texterna förstår jag, att Jesus menar, att vi inte ska vara ögontjänare utan att vi ständigt ska vara beredda att han ska komma. Texterna talar om tio jungfrur som väntar på att brudgummen skulle komma. Men bara fem av dem hade förberett sig för den stora festen. Alla somnade, till det yttre kunde man inte se någon skillnad, men när ropet ljöd att brudgummen var å färde, då var det fem stycken som inte var beredd att möta honom.
Vi i kyrkan kan nu och då få höra att det inte är någon skillnad mellan en kristen och en ickekristen. Vi äter ju samma mat, arbetar på samma arbetsplatser, skrattar till samma skämt, går till samma butiker osv. Till det yttre är det ofta inte så stor skillnad, men till det inre, i våra hjärtan, där är den stora skillnaden.
Jag skriver i den här krönikan, jag predikar i Gudstjänsten om samma sak, gång på gång.
Den kristna tron är inte ett beteende, utan det är ett beroende av Jesus och hans förlåtelse.
Den kristna tron är inte religion, utan det är relation med den uppståndne Jesus.
Den kristna tron är inte prestation, utan vila i det Jesus har gjort för oss.
Den kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person, Jesus Kristus.
Den kristna kyrkan är inte en organisation, utan det är en organism, den är levande.
Gud vill inte ha ögontjänare utan han vill ha våra hjärtan.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman



Den yttersta tiden

Tankar inför helgen
Tjugofjärde söndagen efter trefaldighet
Den yttersta tiden

”Din mail är kapad Gösta”! Det var hustrun som väckte mig med en förtvivlan i blicken. Hon hade nyss fått ett sms från en av våra döttrar om att hon i sin tur fått tiggarbrev på 19500 kr från mig, och att jag befann mig i Ukraina, och att jag blivit bestulen på mitt pass och tillgångar.

Jag gissar att det är flera av er som läser den här krönikan, att ni kanske fått liknade tiggarbrev från olika aktörer. Men om du fått något mail från mig med detta innehåll, då ska du veta att det brevet är inte från mig, utan från någon bedragare som lyckats komma över min epost. Hur det har gått till begriper inte jag, men nu har jag bytt lösenord med god hjälp av en kolega, och hoppas på det sättet kunna stoppa vidare användande av mitt epostkonto.
Det är obehagligt med denna nya teknik att någon, kanske på andra sidan jordklotet, kan komma åt min dator.
Tyvärr har det blivit allt vanligare med dessa bedrägerier. Nästan varje dag kan vi läsa i våra tidningar om liknande fall som mitt. För mig personligen känns det väldigt olustigt, att på ett sätt, bli berövad sin identitet. Det känns kränkande, nästan som om någon har våldfört sig på mig genom att använda mitt namn till tiggeri. Min kolega som är mycket insatt i datahantering har lyckats spåra IP adressen till Stockholm. Polisen är inkopplad och därmed hoppas jag att detta inte ska upprepas.

I helgens texter säger Jesus;
”Se till att ingen bedrar er.” ”Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias.”
Inför slutet av kyrkoåret möts vi tre söndagar i rad av uppmaningen att vara redo inför Jesu andra ankomst och att inte låta oss förledas.
Jag har under mina år byggt upp ett förtroende bland frikyrkofolk och Svenskkyrkligheten. Nu kan, genom en människas bedrägliga beteende, orsaka mig stora förluster i mitt förtroendekapital.
När Jesus talar om bedrägliga beteenden handlar det om hans ankomst. Det kommer att finnas människor som följer falska Messias gestalter. Det kommer att finnas människor som med säkerhet fastställer tid och stund när Jesus kommer tillbaka. Många falska profeter kommer att framträda och bedra många. Håll er vakna, är Jesu uppmaning till oss.
Paulus tar till storsläggan när han tillrättavisar församlingen i Galatien. Några Judaister hade smugit sig in i församlingen och bland annat uppmanat dem att omskära sig. Alltså leva under lagen. Då blir Paulus så förargad på detta bedrägliga förfarande att han säger:
”Om någon, vore det jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er – förbannelse över honom!”
För Paulus var nåden det viktiga, evangeliet om syndernas förlåtelse och det eviga livets gåva genom Jesus Kristus.
Johannes skriver också
”Ja mina barn, förbli i Jesus Kristus, så att vi kan stå frimodiga när han uppenbarar sig och att inte behöver vända oss bort i skam vid hans ankomst”.
Jesus har inte mailat till oss bett om pengar, han har i sitt ord frågat oss om våra liv. Han vill inte ge oss någon strunt summa, utan han vill ge oss hela himmelen, med all den glädje och härlighet som ryms där.

En skön helg önskar jag dig!
Allt gott
Gösta Degerman

Frälsningen

Tankar inför helgen
Tjugoandra söndagen efter trefaldighet
Frälsningen

En Polis helikopter har cirkulerat över vårt bostadsområde nu under helgen. Poliser med sökhundar, hemvärnet och organisationen Missing People har deltagit en gemensam sökinsats efter en 45 årig kvinna. Jag tycker att det är mycket vackert gjort av alla de hundratals frivilliga som varit med i sökandet. Det tyder att på att det inte är ute med Sverige, utan det finns fortfarande empati och engagemang för medmänniskan.

Missing People Sweden är en ideell organisation som hjälper anhöriga och polis med att publicera efterlysningar och arrangera sökinsatser efter försvunna personer. Om du går in på deras hemsida kan du se att det finns en mängd olika människor runt om i Sverige som är försvunna. Jag blev riktigt illa berörd av det stora antalet personer som är borttappade. Missing Peoples hemsida är fyllda av namn och bilder på eftersökta människor.

Helgens texter tangerar detta ämne, att vara eftersökt. Temat är frälsningen = räddningen.
Jesus säger i en av texterna;
”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.”
Du och jag är eftersökta av Gud. Han står ständigt och spanar, och väntar på att hans bortsprungna barn ska komma hem.
Våra barnbarn vill lite, nu och då, komma och sova över hos mormor och morfar. I lördags kom kusinerna Ida och Elma på besök, under armen bar de på var sin favorit kudde. De hade bestämt sig för att vi alla skulle se på musikprogrammet, ”Så mycket bättre”. Barnbarnen förklarade för oss gamlingar att det är ett mycket intressant program att se, och lyssna på. När mormor hämtade upp dem, då åkte de förbi och köpte lite lördagsgodis och fruktcoktail, allt för att det skulle bli en riktigt fin mysstund i vår TV soffa. Där i programmet medverkade också manen med sammetsrösten, Christer Sjögren. Där och då väcktes tanken i mitt huvud om en av Sjögrens sånger,
”Den stora dagen”, det är en sång som gripit tag i mig. Sången handlar om den ensamma mamman som ska fira sin födelsedag och väntar vid sin Blommiga gardin. Hon har dukat fram med det finaste porslinet, med kaffe och tårta. Hon väntar på att barnen ska komma hem till hennes födelsedag. Men alla barnen ringer och säger att de inte kan komma. Jag hör i Christer Sjögrens röst hur mammans sorgsenhet återspeglas. Har du inte hört sången, då tycker jag att du kan leta upp den på nätet, eller låna den på biblioteket.
I mitt tycke återger den sorgliga sången lite av hur Guds längtande hjärta är. Han väntar och längtar efter sina barn.
”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn...”, jag hör i mitt inre Guds längtande röst att få omfamna sina bortavarande barn.
Gud gör som Missing People, han har sänt ut sina änglar och sin församling till att söka efter, och hjälpa de bortsprungna att hitta hem.
När jag skriver det här, då blir jag också påmind om en gammal sång av Lydia Lithell, där en strof lyder, ”
Kom hem! Kom hem! Din Fader kallar dig, hans famn står öppen allt han dig förlåter. Han söker dig på syndens villostig. O kom i dag till fadershemmet åter.”
Det är inte polisen, hemvärnet, eller Missing People som ropar och söker, utan Gud den Helige, det är Han som väntar på dig och mig. Han vill ha dig och mig med, in i sin himmel, där behövs varken lördagsgodis eller någon favoritkudde. Där är allt färdigt med festkläder och ett dukat bord.
Inför denna helg, glöm inte bort att du är eftersökt och efterlängtad.

Allt gott
Gösta Degerman


Lovsång

Tankar inför helgen
Tacksägelsedagen
Lovsång

Grattis till framgången, Piteås fotbolls damer. Likaså en eloge till Luleås herr och dam hockeylirare i högsta ligan, och förstås damerna och herrarna i basket. Det är en framgångsvåg som Norrbottens atleter rider på just nu. Enligt färska siffror har till exempel Piteås damer den högsta publikgenomsnittet i damallsvenskan. Överfulla läktare har givit en extra boost för atleterna ute på planen.

Jag satt och såg Malmö FF vinna hemma mot Turkiska Besiktas med 2-0. Den blå klädda fansen i publiken viftade med flaggor, hoppade och sjöng för full hals. Det var som en blå vägg runt om i stadion av jublade, sjungande människor. De bar fram sitt lag till denna seger. Man brukar säga att fördelen med hemmaplan är att det för spelarna känns som om att man har en extra spelare med på planen. Jag är ingen expert i psykologi, men jag tror, att entusiastiska fans och åskådare, det är en av orsakerna till att Norrbottens atleter har fått en sån skjuts i sin idrottsutövning. När Charlotte Kalla och hennes skidkompisar tävlar då står inte tränare och fans i nedförsbackarna utan de står på strategiska platser där de vet att här kommer det att gå extra tungt. Just där är det viktigt att få uppmuntran, mitt i den värsta mördarbacken, då behövs hejaropen och all uppmuntran.
Jag är lite avundsjuk på hur idrotten kan ge en sådan euforisk glädje och frambringa ett sådant jubel och glädje.
Jubel och glädje det är något vi läser om i vår bibel när Jesus går fram och helar och upprättar människor. Helgens texter har som rubrik:
”Lovsång.” Där möter vi tio spetälska som blir helade av Jesus, men bara en av dem kommer tillbaka för att ge Jesus sin hyllning och tack.
Jag läste att 2017 gick 15 miljoner människor till gudstjänst enbart i Svenska kyrkan. Då är inte alla de andra trossamfunden inräknad. Den siffran kan ställas i partitivet med Herrallsvenskan som 2017 hade 2,2 miljoner besökare.

Den kristna kyrkan får väldigt liten media tid i jämförelse med idrotten. För mig som är en idrottsälskande person är det inte så stort problem men jag tycker att det är något som är galet ur samhällsspeglings uppdraget som media har.
Här går Peder Gidlund och Norrbottens gratistidningar emot strömmen och upplåter en halvsida till denna krönika som jag försöker förvalta på bästa sätt, så att huvuddragen av vad kristen tro blir synlig.
För att media ska skriva om den kristna kyrkan då ska det hända något spektakulärt, illdåd eller fanatism. Men tänk att tusentals barn och ungdomar möts varje vecka i någon av Norrbottens olika bönhus och kyrkor till gemenskap och olika aktiviteter som till exempel körer, scouter, miniorer, sport, bibelstudier osv. Är inte det värt att spegla?
Det står att den spetälske som kommer tillbaka, att han med hög röst prisade Gud, och kastade sig ner på marken framför Jesu fötter.
Jag tor att den kristna kyrkan skulle lära sig lite av idrottens uttryckssätt i att med
Hög Röst, sjunga och uppmuntra sitt lag till stordåd. Den spetälske som med Hög Röst prisade Gud, tänk om denne fick bli en förebild, om hur vi som kyrka, skulle våga visa vår hyllning till Livets Herre.
Vi i kyrkan är ofta alltför tyst i samhällsdebatten och att vi liksom kryper in i våra kyrkor och gömmer oss.
”Blev inte alla tio rena”? Frågade sig Jesus när den ensamme manen kom för att ge Gud sin hyllning. Var är alla de andra? Är det inte ett budskap till den kristna kyrkan i dag? Var är ni? Varför är ni så tysta? Blev ni inte alla förlåtna?
Vi har det mest fantastiska budskapet och nyheten i världshistorien, att vägen till Gud är öppen. En dag ska lovsången ljuda stark som ett dånade vatten fall, seger jublet i himlen ska aldrig ta slut.

En skön helg helg önskar jag dig
Gösta Degerman

© 2017 Hortlax EFS Kontakt