Kristi Återkomst

Tankar inför helgen
Domsöndagen
Kristi Återkomst

Kan du tänka dig in vad 103 miljarder kronor skulle göra för skola, vård och omsorg. Men det är den summan som Systembolaget, i en studie, har räknat ut att svenskarnas drickande kostar samhället varje år. Vartannat misshandelsfall och cirka 660 000 vårdbesök är relaterade till alkoholen. Ytterligare en siffra gällande alkoholen är att 625 000 sjukdagar går att förknippa till svenskens drickande, allt enligt Systembolagets VD Magdalena Greger i en debattartikel.

Hon menar att i förhållande till våra grannländer dricks det mindre i Sverige på grund av en restriktiv alkoholpolitik. Men ändå utreder polis och åklagarmyndigheter 162 000 fall där man kan påvisa att alkohol har varit en delorsak i brott och misshandel till en kostnad av cirka 10 miljarder.
Förutom dessa kostnader räknar man även med ett produktionsbortfall i samhället på närmare 35 miljoner kronor. Det handlar om att arbetstagare är bakfull och inte kan ta sig till jobbet eller dödsfall som kan kopplas ihop med drickandet.
Hur många är det inte som med stor oro har sett sin förälder eller partner, hamna i ett allt mer utbrett drickande. Vin till maten eller en öl efter jobbet är en njutning för många, men alkohol är inte en vara som andra, det är ett gift som fördärvar vårt samhälle inifrån. Observera att i studien är inte narkotikarelaterade kostnader inräknade.
Asbets, säkerhetsbälten, cykelhjälmar, mötesfria vägar, rökfria restauranger osv. Jag skulle kunna skriva ner många fler restriktioner och lagar som vår regering bestämt. Men när det gäller alkoholen och övriga drogers påverkan i vårt samhälle, där har de beslutande inte tagit varningsklockorna på allvar.
Till helgen firar vi kyrkoårets sista dag med temat, domsöndagen och Kristi återkomst. Texterna leder oss in i tankar om den slutgiltiga domen och hur vi kommer att bli dömda.

Våra samhällslagar är till stora delar inspirerade av bibelns Gud. Vår Gud har satt upp regler och lagar för vår och våra medmänniskors säkerhets skull, han vill att vi ska vara rädda om varandra. Tänk att lilla jag, som är ett dammkorn i universum, är så viktig för Gud att han vill gå till doms med mig. Narkomanen, drogaren eller alkoholisten, döms ju av vårt samhälle väldigt hårt. Olika droger orsakar väldiga problem, som jag försökt teckna ovan. Men du och jag som vanliga Svenssons orsakar också stora problem för Gud. Bibeltexten berättar för oss att böcker ska upplåtas och att Gud ska gå till doms med oss alla. Inte bara med den som har orsakat samhället en massa kostnader, utan även den mest fromma frikyrkotanten eller prästen som jag är, vi kommer att stå inför Guds domstol. Paulus skriver i Romarbrevet 3:23 ”Alla har syndat och gått miste om härligheten.” Inför Gud är vi alla lika skyldiga, men det som jag tycker är så underbart med denna söndag, det är att jag får i min predikan en möjlighet att måla upp Guds gränslösa kärlek till oss, att i Jesus är vi alla benådade, alla vi som vill ha med honom att göra, vi kan gå fria.
Det kostade inte Gud 103 miljarder kronor för att rätta till det som gått fel med oss människor, utan det kostade honom allt, det kostade honom hans egen älskade Son.

I Jesus har vi, du och jag, den fullständiga upprättelsen, förlåtelsen och heligheten. Jesus är vår försvarsadvokat inför Guds tron. Han ställer sig framför oss och säger till sin Far, ”Jag har försonat Elin, Markus, Lilian, Bengt, Holger” osv. Du kan sätta in ditt eget namn där. Du är förlåten, försonad, och dyrt köpt av Gud själv genom att han har utfört en fullständig skuldsanering. Han har köpt dig och mig fri ifrån all skam och skuld, till ett liv tillsammans med honom. Detta är en del av vad Domsöndagens texter talar till oss om.


En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Samhällsansvar

Tankar inför helgen
Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet
Samhällsansvar

Bill Gates grundaren av Microsoft har skänkt 37 miljarder kronor till välgörenhet enligt Securities & Exchange Commission, rapporterar Bloomberg News. Bill Gates har skänkt i omgångar väldiga summor till välgörenhet. Han är en av världens rikaste personer med en förmögenhet på ca 86 miljarder.
Att vara rik är inte alltid så lätt säger Kenoreklamen. De visar bilder på några som vunnit någon miljon på lotto. Den ena stunden är de i Karibien och badar, den andra reklamsnutten visar när de sitter på en jättebåt och smörjer varandra med sololja, osv. Sen avslutas reklaminslaget på ett raljerande sätt med att speakern säger, med en Gotländsk brytning i röstläget; ”Det är inte lätt att vara rik.”
Nej det är inte lätt att vara rik, det medför ofta en sorts ensamhetskänsla. Freddie Mercury sångare i rockgruppen Queen är en av vår tids största idoler och sångare. Han har höjts till skyarna av sina fans. Men ändå mitt i all lyx och flärd säger han i en intervju strax före sin död, 1991. ” Jag är en fruktansvärt ensam människa. Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den mest ensammaste människan på jorden.”
Den här tiden på året uppstår en ofrivillig ensamhet när kylan, snön och mörkret greppar tag i oss. Dagarna blir korta och tiden att umgås med grannar och vänner blir inte så naturligt som under sommartiden då vi i de ljusa dagarna och nätterna kunde sitt utomhus. Nu under den mörka årstiden är det som om tiden inte räcker till att umgås med andra än familjen. Mörkret, kylan, snön skapar för många, en känsla av ensamhet, nedstämdhet och oro. Tidningar och Tv blåser under oron och nedstämdheten med det ena skräckscenariot efter det andra av världskatastrofer och eländes, elände. Vi som konsumenter får uppfattningen att inget är bra.

Jag känner inte alltid igen bilden som målas upp i tidningarna, om till exempel främlingsfientlighet, och rädslor för invandraren. Tvärtom tycker jag mig se en kärleksfull attityd gentemot främlingen. Visserligen stänger vi våra dörrar och tänder våra värmeljus och myslampor den här tiden på året. Absolut är det så, att vi sjunker allt djupare ner i våra Tv-soffor och ser på verkligheten utifrån Tv-skärmens ljus. Men samtidigt så lyser också flitens lampa i våra kyrkor, bönhus och olika föreningar där volontärer sitter med invandrarna med svenska böcker och i kärlek till dessa, hjälper dem att läsa och att prata svenska. Det finns ett djupt samhällsansvar bland många svenskar i dag, en vilja att hjälpa, en vilja att ge en hjälpande hand till de behövande. Du kanske inte vet vet att varannan svensk engagerar sig ideellt på sin fritid. Det ideella arbetet beräknas motsvara fler än 300 000 heltidsjobb.
Helgens texter handlar om en mycket rik man, av kontexten förstår vi att han var en mycket ensam man. Sakeus som han hette, gav bort hälften av det han ägde till de fattiga.
Bill Gates ger inte bort hälften av vad han äger men det är stora pengar som blir till nytta i det samhälle han själv är en del i.
Hur gör du och jag med det vi äger?
Jesus säger om den ensamme och rike Sakeus att, ”I dag har räddning nått detta hus.” Jesus öppnade Sakeus ögon, till att se att samla skatter här på jorden, det är inte något som ger liv. Gensvaret till Jesus och hans kärlek till honom, det gör att han öppnar sitt kassaskåp för att människorna i staden skulle få ta del av hans rikedom.
Att dela med sig är alltid något fint, och ordspråket, ” Bättre att ge än att få,” tycker jag mig se allt mer av i min omgivning. Det finns hopp.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman


Lovsång

Tankar inför helgen
Tacksägelsedagen
Lovsång

”Passupp nu, det finns Renar i närheten!” De varnande orden kom från hustrun under en av våra många bilfärder till Umeå. Hon hade observerat svarta sopsäckar som var fastsatta på några vägrenspinnar. Mycket riktigt lite längre fram möttes vi av medtrafikanter som blinkade varnande med sina hellysen eftersom Renar fanns i anslutning till vägen vi färdades på.

Vid den här tiden på året brukar Samebyarna frakta ner sina renar till vinterbetet vid våra kuster. I mina forna hemtrakter, Tavelsjö och Vindel området, där brukar jag få möta mindre Renhjordar vid mina besök. För mig är mötet med Renarna lite exotiskt eftersom jag inte så ofta annars får möjlighet att träffa på dessa hjortdjur. Jag har stor beundran och respekt för alla Samer som arbetar med renskötsel. Det är ett fritt, men ack så ansträngande arbete att hålla koll på renhjordarna.
För ett par veckor sedan åkte jag och några bönevänner upp till Lannavara Kyrka, inte alltför långt, med norrländskt mått mätt, från Kiruna. Vi deltog i en minnesgudstjänst omkring Lapska Missionens vänner som prinsessan Eugenia en gång under 1800 talet var med och startade. Från Gotland, och prinsessans sommarhem Fridhem, deltog Helena Emilsson med en intressant skildring om Prinsessans engagemang för fattiga, och då även för Samernas väl och ve. Vi fick ta del av 1800 talets väckelsehistoria där Lannavara Kyrka var en viktig del. Jag fick också smärtsamt höra om Samernas lidande historia, och hur staten tillsamans med kyrkan ofta gått hand i hand med den Nazi-tysklandslika rasdiskriminering som Samerna utsattes för.
Men vi fick också tillfälle att sjunga lovsång, både i Lars Levi Læstadius hem i Karesuando, i Kiruna kyrka, i Vittangi kyrka, i Frälsningsarméns lokal, i Övre Sopporo och förstås i Lannavara kyrka. Lovsången till Jesus den tog vi med oss dit vi åkte. Det blev många olika möten där jag fick en liten aning om hur det var att leva som Same, under förföljelse och förnedring. Jag fick också ta del av glädjen hur Samer tagit emot Jesus och hur deras liv förvandlats.
Helgens texter handlar om lovsång. När vi läser vår bibel upptäcker vi att apostlarna var i lovsång även när de var förföljda och misshandlade av staten och den fromma eliten.
I apostlagärningarna 16 kan vi läsa om hur Paulus och hans kompanjon Silas hade pryglats och satt i fängelse. Mitt i allt lidande står det att de bad och sjöng lovsånger. Paulus skriver också om att hans tjänst var behäftad med lidande, men mitt i detta uppmuntrar han församlingarna att lovsjunga Gud som i allt, ändå är trofast.
Det är också en erfarenhet jag har i mitt kristusliv, att när jag möts av förföljelser, sarkasm, verbala insinuationer och påhopp, då är lovsången en viktig del för mig att vända blicken bort från elakheterna, och istället sätta blicken, och hoppet till honom som genomlidit allt det onda för min skull.
Att lovsjunga Jesus som min Herre och Frälsare, det är något av mitt livselixir.

En skön helg och allt gott önskar jag dig.
Gösta Degerman














Döden och livet

Tankar inför helgen
Sextonde söndagen efter trefaldighet
Döden och livet

”Men o se hemskt, ska döm leva dels de val gammal?” Orden kom ifrån min mormor när hon såg hur vi barn lekte. Det var hopp från taken, när vi lekte polis och tjuv, eller att vi slängde oss mellan träden och lekte Tarzan. Det var många farliga lekar vi hade utan att vi egentligen tyckte att de var farliga.
Mina minnesbilder från min barndom kommer ifrån mitt hem i Långviksvallen, vid Tavelsjöns västra strand. Där levde vi lite som Astrid Lindgren beskriver, i sina berättelser om Emil i Lönneberga, eller om barnen från Bullerbyn. Min upplevelse från denna tid är att vi var väldigt påhittiga när det gäller valet av lekar och hur vi genomförde dom.
Uppväxten präglades av att vi var många barn i vårt hem. Jag är nummer elva av tolv syskon.
I och med att vi var så många blev det helt naturligt att också barnen från byn ofta var hemma hos oss och lekte.
Cowboys och Indianer var en ofta återkommande lek där bland annat lilla syster råkade illa ut en gång. Vi tyckte att hon var för liten att leka med oss grabbar, men när hon absolut ville var med i vår lek, fick hon en gång vara Indian. Vi band fast henne vid ett träd i skogen och då kunde vi andra leka ostört. Men hon glömdes tyvärr bort när vi hörde mammas rop att det var mat. Alla skyndade vi oss hem och kastade oss ner vid köksbordet. Då frågade mamma,”Var är Åsa någonstans?” Skamset måste vi erkänna att vi glömt bort henne där hon var fastbunden vid ett träd i skogspartiet intill. Vi skyndade iväg till en högljutt gråtande lillasyster som vi fick bära hem.
Förhoppningsvis har hon i dag förlåtit oss för vår brist på omsorg och omtanke.

Texterna för helgen för oss in i tankar om döden och livet. I de fyra evangelieberättelserna finns tre stycken dödsuppväckelser nedskrivna. En handlar om en vän till Jesus, Lasarus, han och hans två syskon, de fick nu och då besök av Jesus. I berättelsen har Lasarus avlidit, sorgen och gråten är stor hos hans två systrar, ja också Jesus grät. Den andra berättelsen handlar om en änka i Nain som storgråtande är på väg att begrava sin ende son. Den tredje berättelsen handlar om en synagogeförståndare som fick höra att hans dotter var död. Jesus går hem till honom, och mitt i den storgråtande skaran tar han flickan i handen och ger henne livet åter.
Det är gråt som möter oss i helgens texter. Men Jesus går in i gråten, ångesten, smärtan och ger tröst. Ordet tröst kan i vissa sammanhang också översättas med, att börja andas igen. Jag tycker det är en vacker beskrivning på tröst.
Ni vet att när ett litet barn ramlar och slår sig, då kan de gråta så hejdlöst att de tappar andan. När barnet lyfts upp av sin förälder och får höra trösteord, då brukar de kippa efter andan och kunna börja andas igen.
När vi pojkar mötte vår lilla syster gråtande i skogen, och lösgjorde henne från bindningarna, då grät hon så att hon nästan tappade andan. Vi försökte trösta henne, men först när hon fick krypa upp i mammas knä, då kunde hon sluta att gråta.
Vet du att det finns en Gud som kan och vill trösta. Paulus skriver, ”Välsignad är vår Herre Jesus Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud. Han som tröstar oss i alla våra svårigheter.” Psalmförfattaren skriver, ”Se Jesu är ett tröstrikt namn.”
Det är i det namnet som vi, du och jag har vår tröst och tillit till inför livet, döden och evigheten. Hos honom kan vi, du och jag börja andas igen.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Änglarna Änglarna Änglarna Änglarna

Tankar inför helgen
Den Helige Mikaels dag
Änglarna

Lastbilschauffören Håkan Fingal, hade änglavakt när han fraktade 15 meter långa träbalkar på flaket. Efter en påkörning trängde en av dessa balkar in i hans hytt, det skriver tidningen Expressen. Men han klarade sig utan allvarliga skador.
Den förre målvakten Mattias Asper hade änglavakt i en trafikolycka, hans bil skars upp ”som en konservburk” av en hjullastare skriver Aftonbladet. ”Klarade mig under omständigheterna bra. Mörbultad men inga bestående skador” säger Asper.

Så här skulle jag kunna fylla upp den här sidan med vittnesbörd om hur människor på olika sätt tycker sig ha upplevt änglabeskydd. Jag har själv många berättelser om hur Gud med sina änglar har beskyddat mig i olika sammanhang. En berättelse från min ungdom vill jag delge er som läser mina rader. Ofta var jag och mina kompisar från byn, uppe i bland bergen, som följde Tavelsjöns västra strand. Platsen där vi oftast höll till på, var en klippavsats som sträckte sig ut mot den sagolikt vackra utsikten över Tavelsjön. För att nå denna klippavsats var man först tvungen att klättra upp på bergets högsta topp, för att sedan klättra neråt ett tiotal meter. Där vid klippavsatsen gjorde vi upp eld med kådrik gran, grillade korv och drack kaffe. När jag en gång klättrade ner mot klippavsatsen miste jag fotfästet och föll handlöst ner mot stupet och en säker död. Men just där i klippkanten växte en späd ungbjörk mellan några stenar. Jag lyckandes slänga armen om björken och hängde över stupet, mina vänner skyndande fram till undsättning, och greppade tag i mina kläder. De drog mig upp från en säker död. De blev den gången mina skyddsänglar. Under åren har jag haft många liknade upplevelser, som jag i dag som kristen, ser som ett ingripande från Gud.
I en av helgens texter läser vi att Petrus sitter i fängelse. Kung Herodes hade bestämt sig för att hjälpa Judarna att krossa den nya läran, om att Jesus Kristus är uppstånden, och att han är enda vägen till Gud. En av lärjungarna, Jakob, hade han redan avrättat och detta applåderades av den fromma eliten, därför ville Herodes också avrätta Petrus som så tydligt var ledare för de första Kristna.
Petrus var fastkedjad med väktare omkring sig, både inne och utanför fängelsegallret. Men mitt i denna ångestliknade tillvaro säger texten att han sover. Han verkade obekymrad om vad som väntade honom.
En ängel väckte honom, kedjorna föll av och fängelsegrindarna öppnades, ängeln förde honom ut i friheten igen. Församlingen bad och en ängel kom och räddade Petrus.
Det står att det var många som var samlade till bön. Gemensam bön är en kraftsamling mot det onda. Petrus begav sig direkt till den plats där församlingen höll till. Han hade svårt att övertyga tjänsteflickan Rode att det var han, och att hon skulle släppa in honom. Det ser ut som om att det varit lättare för Petrus att komma ut ur fängelset, än in i kyrkan. När alla fängelsedörrar är stängda, då är fönstret mot himlen alltid öppet. Kung Herodes hade ett fängelse, och soldaterna sina vapen, men församlingens vapen, det var bön.
Media använder ofta ordet änglavakt när någon mirakulöst blivit räddad. Den mirakulösa räddningen har hänt med dig och mig i att Jesus Kristus har lyft av alla våra bojor och fört oss ut från självdestruktionens fängelse till att leva ett liv i frihet.
Allt gott
Gösta Degerman
























Enheten i Kristus

Tankar inför helgen
Fjortonde söndagen efter trefaldighet
Enheten i Kristus

Det är dags för världsledarna att kliva ur sin ”comfort zon”, för vår
planet är utanför sin, sa den unga miljöaktivisten Greta Thunberg när hon intervjuades utanför kongressen i New York.
För snart två veckor sen anlände Greta till New York med segelbåten Malizia II. Under sin tid i USA har hon strejkat för klimatet tillsammans med hundratals ungdomar. Den 23:e september kommer hon att delta och tala vid FN:s klimatmöte. Hon säger också, med en känga till Donald Trump, att därifrån hon kommer, där är klimatet inte, en ickefråga.
Hemma i min barndomsby Långviksvallen, som ligger vackert vid Tavelsjöns västra strand. Där fanns en soptipp inne i skogen inte så långt från mitt hem. I den soptippen slängde byborna allt möjligt, det var gamla kylskåp, oljetunnor, plaster, järnskrot kort sagt allt det man ville bli av med. På samma sätt har det varit under åren i snart sagt alla byar runt om i Sverige. Man fyllde över bränngropen med skräpjord och sedan tog skogen över och det växte träd och gräs på den platsen som förut varit en bränngrop eller soptipp. När det var övergrävt syntes inte skräpet, och med tiden glömdes det miljöfarliga materialet bort. Det syns ju inte, därför fins det inte?
Till helgen har vi temat Enheten i Kristus. Sveriges kristna råd har utlyst tiden mellan den 15 september till den 22 september till bön för fred i Israel och Mellanöstern.
Kyrkornas världsråd som också Sveriges kristna råd är en del i, de försöker att fokusera på enhet bland alla religioner. Det är väl en god sak att försöka enas i stället för att strida? Jo absolut, vem tycker inte det? Men inte till vilka sammanblandningar som helst i enhetens namn. Det vi i den kristna kyrkan vill, är inte synkretism, alltså en sammanblandning mellan olika religioner, utan vi eftersträvar en symbios med Kristus själv. Jesus är kyrkans huvud, och den enhet som Jesus talar om kan inte organiseras fram eftersom kyrkan är en organism, inte en organisation. Kärleken till Gud och människorna, det är det som kyrkan strävar och eftersöker. Men vi vet att vi har misslyckats gång på gång, kyrkohistorien lär oss det. Den kristna kyrkans kallelse är att tillhöra Jesus Kristus. Jesus ber inte i sin översteprästerliga förbön att vi ska bli medlemmar i samma organisation utan att vi ska vara lemmar i samma organism.
Varje vecka träffar jag ett gäng församlingsledare till bön och samtal. Vi kommer från olika samfund, med olika teologiska skolor. Vi är inte eniga i alla teologiska spörsmål, men vi är eniga i att Jesus Kristus är världens enda räddning. Vi har i våra olika kyrkor och samfund en historia, som vi kanske inte alltid vill lyfta fram. Saker och ting tystas ner. Det är som vid soptippen där allt är försvunnet bara man inte ser det, eller talar om det. Jag vill å den kristna kyrkans vägnar be dig om förlåtelse om vi i vår missionsiver dolt Jesus för dig. Att vi i vårt högmod och iver har velat så mycket vara teologiskt renläriga, att vi däri glömt bort det viktigaste, nämligen kärleken till Gud och människan. När jag i ödmjukhet lyssnar till min medbroder och syster i Herren då behöver jag inte alltid ha rätt. Jag kan vara transparent, jag behöver inte dölja det som varit, utan jag kan med frimodighet lyfta fram det som är undangömt. Allt det där som du och jag försökt att dölja, det har Jesus i sin nåd tagit bort ifrån oss. Det är inte gömt någonstans under marken, till någon sorts själslig miljökatastrof, utan det är borta, det finns inte mer till, säger Guds ordet. När jag lever på ett skört transparent sätt kan jag låta mina åsikter och teologiska spetsfundigheter få vila. Vi får kliva ur vår ”comfort zones”, för att kärleken till Jesus ska få bli det primära i våra liv, då händer det något i djupet hos oss. Det skapar enhet både mellan oss som människor men också mellan oss och Gud.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman


















Medmänniskan

Tankar inför helgen.
Trettonde söndagen efter trefaldighet.
Medmänniskan

”Wroooompruuuudttttt,” en liten extra suck, sedan blev det alldeles stilla. Något liknade lät det när båten stannade ute på havet. Utan förvarning stannade vår styrpulpetbåt, och jag visste inte vad som var fel med den annars, så väl fungerande båtmotorn.
Jag undersökte det jag kunde, som tur var blåste det inte så mycket. Jag lyfte av motorkåpan och plockade fram tändstiftsnyckeln för att kolla att tändstiften var ok. Jag kollade att det var bensin i tanken, jo den var halvfull, likaså en koll på oljenivån i oljetanken. Allt var ok, men till sist upptäckte jag att bensinslangen hade lossnat, där var det förargliga felet. Motorn hade inte fått nog med drivmedel, därför stannade den. Felet var enkelt avhjälpt och vi kunde fortsätta färden mot land.
Varför jag skriver om fadäsen med motorstoppet ute på havet och den urkopplade bensinslangen? Jo för att nu i skrivandets stund, ska jag strax ska åka iväg för att dra upp båten inför vintern. Det är en stund av vedmod och sorg som jag ser att sommaren är över och att vi måste förbereda oss inför den kommande vintern. Min svåger har som tur är en fyrhjulsdriven bil, han har lovat att hjälpa mig med uppdragningen nu på en stund. Han är en av många goda medmänniskor som jag har runt omkring mig. Det är med tacksamhet jag talar med Gud om honom och många andra som har en empati och känsla för sin medmänniska.
Visst är det väl så, att vi under livet har stött på medmänniskor som är härliga och ärliga, men också väldigt besvärliga människor. Kanske har du mött medmänniskor som har varit otrevliga, skvallriga, sådana som har baktalat och smutsat ner ditt ryckte, och genom detta har du fått allvarliga problem i ditt liv. Människor som gör oss illa kommer vi förmodligen att bli tvungna att leva tillsammans med, eftersom människan är en komplex skapelse. De människor som stryper drivmedlet i ditt liv, dessa energi slukare, för att klara av dem måste du få tanka upp energi, drivmedel, så att du ska kunna orka att leva vidare. Ofta hamnar vi i en själavårdande kris av skuld och skam, när vi upptäcker hur svårt vi har att förlåta dem som har gjort oss illa.
Söndagens texter talar om för oss, att människor som kommer i vår väg, till dessa har vi fått en kallelse att älska. Drivmedlet för dig och mig är nådemedlen, som vi i den Lutherska kyrkan talar om, det är, Guds ord och sakramenten, som dopet och nattvarden.
Jag läste att det har blivit en femtonprocentig ökning av skuldsanerings ansökningarna. Att hamna i skuldfällan är inte lätt, det är att ekonomiskt bli bakbunden, och plötsligt är all handlingsfrihet slut. Många är det som lider i det tysta av skam, som det kan innebära att hamna hos kronofogden.
Men jag har goda nyheter till dig i dag, du som upplever energiförlust, skuld och skam, att Gud Fader har en annan sorts skuld-sanering till oss. Den ges till oss i Jesus Kristus genom hans offerdöd på Golgata. Där ropar Gud ut över världen, från tidernas begynnelse till tidens slut hörs ropet från korset, ”Det är fullbordat”. Skulden är avskriven, du kan gå fri.
Paulus skriver att , ” Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra”. ”Älska din nästa som dig själv.”
Att vara medmänniska är att koppla på den havererande bränsleslangen till att ge vår medmänniska energi, drivmedel, till att orka leva. Kärleken är det som är detta drivmedel. Den Helige Ande, Jesu Kristi Ande, vill ge, och skapa denna kärlek i ditt och mitt hjärta.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman



© 2017 Hortlax EFS Kontakt