Medmänniskan.

Tankar inför helgen
Trettonde söndagen efter trefaldighet
Medmänniskan.

I början på 1970 talet arbetade jag en sommar som sjukvårdsbiträde vid ett sjukhus i Stockholm.
Den då rådande arbetsmarknaden i Umeå trakten var inte så lysande för en nyutexaminerad
snickare. Därför tog jag det jobb som erbjöds mig som vårdbiträde på en avdelning där alla
patienter var svårt sjuka. Efter sommarens slut erbjöds jag jobb på sjukhusets snickeriavdelning
som jag genast tackade ja till.

För mig som ung oerfaren grabb, var omställningen från snickare till vårdbiträde väldigt frustrerande och
svår. Det var en helt ny värld som öppnades för mig att se alla dessa svårt sjuka människor som låg
hopkrupna i sina sängar.
En av de varmaste dagarna den sommaren bestämde jag mig för att rikta all min tid som jag hade över till
en enda patient. Det var en kvinna som doktorn sa, att för henne fanns inget mer att göra. Hon kom till vår
avdelning för att dö. När jag hörde doktorns dom, bestämde jag mig för att vid varje arbetspass jag hade,
skulle jag försöka att finnas där för henne, vid morgon och aftonbetsyren, att alltid vara den som matade
och satt vid hennes sida varje mat och fika rast. Jag tog hennes knotiga hand och bad tyst för henne, och
läste från någon skvallertidning om kändisar och maträtter. Jag som för bara ett år sedan hade kommit till
tro på Jesus som min frälsare och vän, ville ju så gärna att hon skulle få uppleva den trygghet som jag
själv kände. När vi anställdes som sommarvikarier fick vi klara direktiv att vi inte fick tala med
patienterna om vår tro, men jag tänkte att hon ska åtminstone få känna att det finns en person som har sett
henne, och har visat henne mänsklig omtanke och kärlek. För att göra en lång historia kort, blev det så, att
innan sommaren var slut och jag lämnade avdelningen för jobb i snickarverkstaden, körde hon omkring
på avdelningen själv i en rullstol och talade obehindrat med personalen. Hon som förut varit stum, stel
och döende var plötsligt på väg att bli utskriven från sjukhuset. Varför? Det enkla svaret är att hon mötte
en medmänniska som såg henne, hörde henne och tog sig ann henne.
Till helgen är det diakonins dag och rubriken är medmänniskan. I den gammaltestamentliga texten möter
vi Eved-Melek och tre oomnämnda personer som hjälper profeten Jeremia upp ur en brunn dit han slängts
på grund av sitt profeterande. Dessa fyra hjälps åt att dra upp Jeremia från den dyiga djupa brunnen.
Jag tycker att detta är en fin bild på diakoni eller medmänsklighet. Fyra personer hjälps åt för att rädda en
annan människa i en mycket svår situation. Diakonin handlar om att vara där, vara närvarande, behjälplig,
lyssnande. Det finns ett talesätt i den kristna församlingen och det är att ha ett diakonalt förhållningssätt i
alla lägen i livet.
Det som var kännetecknande för den första församlingen var deras diakonala hållning i alla lägen.
I församlingen fanns det människor från samhällets alla skikt. Där fanns änkor, fattiga, tjuvar, rika och
förnäma i en salig blandning där diakonin alltid hade en framskjuten plats.
Kvinnan jag fick hjälpa där i Stockholm hon tillfrisknade på grund av medmänsklig värme.
Tänk vad lite medmänsklighet kan göra med en människa. Ska du och jag, under veckan som kommer,
visa någon medmänniska lite extra omsorg?
I texten fanns det tre oomnämnda personer som hjälpte Jeremia upp ur brunnen. Kanske du är en sådan
anonym, oomnämnd hjälpande hand för någon i din närhet. Jag vill i Jesu namn få välsigna dig i den
uppgiften.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Friheten i Kristus

Tankar inför helgen
Tolfte söndagen efter trefaldighet
Friheten i Kristus

För några år sedan blev jag och frugan bjudna till Kroatien av några goda vänner. Det var en
undebar resa för oss båda med god mat och salta bad, i en fantastisk miljö. Där fick jag pröva
något som jag aldrig förr hade gjort, nämligen segelflyga efter en båt.


Frugan såg hur jag längtansfullt följde segelflygarna med blicken när vi satt vid matbordet eller när vi
solade vid stranden. Till slut sa hon, ”men pröva du också, jag betalar”. Det var som en kärleksbomb slog
ner i mitt hjärta till hustrun att hon vågade släppa iväg mig på ett sådant äventyr. Efter sin hjärtinfarkt för
några år sedan fick hon svårt med att släppa iväg mig på dylika strapatser eftersom hon var så rädd att det
skulle hända mig något.
Jag skyndade mig till platsen där segelflyget startade och betalade in avgiften innan frugan skulle ångra
sig. Sen bar det iväg, fastspänd med rejäla bälten och binningar, när vinden tog tag i seglet och lyfte mig
upp i från dragbåten. Om jag med ord skulle beskriva min känsla, är det ordet, frihet, som jag kände där,
hundra meter upp i luften. En märklig tystnad innfann sig, det enda jag hörde var vindens brus i seglet
annars var det bara en enda stor njutning att som fåglarna segla högt över marken och se allt i från ovan.

Friheten i Kristus är rubriken för söndagens gudstjänster. I väckelse bygderna i Pite älvdal, Tårne älvdal,
Boden och på många andra platser i Norrbotten har det funnits en rädsla för Gud, för straff och för
helvetes dom. Många är det som levt ett förkrympt Kristen liv på grund av rädslor för att göra fel, att
drabbas av straff och dom. Rädda för att mista det man fått i sin tro har man stängt in sig i en tanke bubbla
om rätt och fel. I Piteåbygden kallades det för syndakatalogen.

Frugan styrdes av sina egna rädslor att det skulle hända mig något ont, men när hon släppte taget fick hon
se att det inte behövde hända, det som hon i fantasin hade målat upp. Jag för min del kom ut i en underbar
frihet högt där uppe i skyn.

Den kristna församlingen lever i Guds frihet som Jesus Kristus gett till den. Paulus skriver om att
Galaterna hade mist sin frihet när de ställde upp regler för hur det Kristna livet skulle levas. ” Vilka dårar
ni är Galater!.... skall det som för er började med Anden sluta med köttet”?
Det var Judaister som nästlat sig in hos dem och sagt att, det ska ni inte göra, det ska ni inte äta osv.
Paulus skriver också: ”Ni är ju kallade till frihet, bröder, Låt inte bara den friheten ge köttet något tillfälle,
utan tjäna varandra i kärlek.”

När jag seglade där uppe i det blå sjöng jag för full hals med en bublande kärlek till Gud. ”O store Gud
när jag den värld beskådar”. Den känslan av frihet jag hade där uppe var närainpå den känsla jag fick
innom mig i den stunden för fyrtiofem år sedan när förstod att jag var förlåten i kraft av Jesu blod.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tro och liv

Tankar inför helgen
Elfte söndagen efter trefaldighet
Tro och liv

Inne i busstationens vänthall i Piteå finns ett litet bibliotek med böcker med både kristen och
profan litteratur. Meningen är att man kan få låna en bok i väntan på bussen eller också till att
låna hem och sedan återställa den. Men om boken blir kvar i handväskan eller i den egna bokhyllan
är det också helt ok.
Initiativtagare till detta bibliotek är en kvinna som jag brukar kalla för Piteås Moder Theresa. Hon har fått
tillåtelse av Piteå kommun att fixa denna bokhylla, och hon ser till att fylla på med böcker från privata
och olika välgörenhets organisationer. I bokhyllan finns en hel del kristen litteratur som hon nogrannt har
valt ut som ett led i att hon vill dela med sig av sin kristna grundsyn.
Hon har tagit orden från helgens texter på allvar där Jakob skriver, ” Bli ordets görare inte bara dess
hörare, annars tar ni miste.”
Varför jag skriver att hon är Piteås Moder Theresa är att sex dagar i veckan går hon och hennes vännina
runt med bröd och olika matpaket till missbrukarna, invandrarna och Romerna.
När jag ringde henne och frågade om jag fick skriva om hennes arbete stod hon i begrepp att köpa lite
kläder och andra små saker till en Romsk familj som just var på väg att åka hem.
Varje dag får hon från olika resturanger och bagerier 25 smörgåsar, matbröd och kaffebröd. De olika
demensboendena i kommunen, får genom hennes försorg, också ta del av det fina kaffebrödet som skänks
av givmilda företagare.

Helgens texter handla om tro och liv. Det står inte tro och gärningar utan tro och liv. Tron får liv genom
gärningarna.
Denna pensionerade och passionerande dam som jag berättat om, använder sin tid, inte till egoistiska
utsvävningar, utan hon visar med sina gärningar, en tro som rymmer omsorg, närhet, kärlek och närvaro
till de mest utsatta i vårt samhälle. Hennes tro rymmer liv, tron får fötter, den sitter inte passivt still och
tittar på, utan tron har fått händer och fötter genom hennes gärningar.

Jag vet körledare, ungdomsledare som vecka efter engagerar sig osjälviskt i församlingsarbetet och
företagare som under åren skänkt milijoner till Guds verk. Det finns hantverkare, bilmekaniker, läkare
och vanliga svenssons som genom åren gjort skillnad genom ett osjälviskt egagemang. Allt därför att
deras tro fått liv. De har upptäckt Jesus, att han är deras liv, och därför vill de ge ut av sig själv för att
andra ska få ta del av det liv som deras tro har gett dem.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Nådens gåvor Nådens gåvor

Tankar inför helgen
Tionde söndagen efter trefaldighet
Nådens gåvor

Mina barnbarn som har mobiler letar febrilt efter pokémons. Det är några figurer som har de mest
konstiga namn man kan tänka sig. Det är Lapras, Pikachu, Clefairy och en massa konstiga,
påhittade namn. Det är ett Japanskt spel från början där striden mellan det goda och det onda blir
väldigt tydligt.


Spelet går ut på att man ska fånga in en pokémon vid en speciell plats, det innebär att barbarnen blir
tvungna att ta en promenad, eller cykla till olika platser i deras närhet där en sådan virituell varelse finns.
Det fina med spelet är att barnen inte blir stillasittande utan de blir tvugna att bege sig ut på jakt efter de
små varelserna. En anna fördel är att de lär sig att dela med sig kunskap om hur man fångar dom, och vad
de olika varelserna har för speciella gåvor, och egenskaper osv.
Det är ett spel som skapar rörelse bland barnen, och jag, som en gammal man, förstår ingenting av det
barnbarnen med stor iver försöker engagera mig i. Det finns 802 olika pokémons att fånga in och det finns
ett otal pokémon filmer, TV serier och pokémon figureratt köpa i leksaksaffärerna.

Till helgen kommer vi i kyrkorna att tala om nådens gåvor. Texterna för oss in i tanken att vi har något
fint att dela tillsamans, och att vi behöver varandra, för att Guds rike ska växa till. Paulus skriver att
nådegåvorna är olika men att Anden är den samme.
I vår tjänst som kristna har vi fått gåvor som vi ska förvalta och använda för allas bästa. En del har fått
gåvan att berätta om Jesus med ord så att Guds evangelium blir tydlig. En annan har fått en speciell gåva
att osjälviskt hjälpa andra, någon annan har fått gåvan att bota sjuka osv.
Alla gåvorna behövs för att Guds rike ska växa till. Vi står också i en strid mellan det goda och det onda
precis som i pokémonvärlden. Vår strid står inte mot kött och blod, utan mot ondskans andemakter i
himlarymderna, skriver Paulus. Därför behöver vi de andliga nådegåvorna för att föra fram Guds goda
vilja i världen. Gåvorna skulle vara till nytta i församlingen, inte till någon privat andlig uppvisning om
hur stor tro vi har, eller hur kärleksfulla eller givmilda vi är.
Vi har en kamp att utkämpa i denna världen, och den gör vi tillsammans, ensam är inte stark utan vi,
tillsammans, utgör Kristi kropp där vi får vara ljuset i det mörker som alltmer tätnar runt omkring oss.
I pokémon världen måste de olika goda figurerna kämpa tillsamans för att övervinna det onda.
Jag är ingen förespråkare för TV spel, och jag ser inte så stora fördelar med spelen, men en sak lär sig
barnen som spelar, att de måste hjälpa varandra, för att övervinna det onda.
Det tycker jag är en god lärdom att ta med sig från pokémon världen.

Vi i Guds församling måste vara varandra till hjälp, därför har Gud gett oss nådens gåvor till att kunna
delta i striden mot det onda. Här är inte svärd, skjutvapen eller kanoner som gäller utan det onda besegras
genom det sköra, varma, svaga, spröda och bräckliga kärlekens språk, som Jesus lagt i våra händer.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman
© 2017 Hortlax EFS Kontakt