Rik Inför Gud

Tankar inför helgen
Sjuttonde söndagen efter trefaldighet
Rik inför Gud
Hösten är bärtid. Vi, hustrun och jag, har goda vänner som har kommit till oss med vinbär, lingon, blåbär och hjortron. Havtornsbären däremot, dom har jag plockat själv. Det är lite extra gott med sylt som man själv har kokat och rensat bären till.

Jag kommer inte ihåg om jag i den här krönikan skrivit om en mycket lustig episod angående hjortron. Den utspelade sig vid en missionsauktion i Hortlax bönhus, för många år sedan. Innan vi åkte till auktionen sa vi till varandra, att om det dyker upp någon hjortronsyltburk till försäljning då lägger vi hela vår missionsbudget på den burken. Mycket riktigt fanns det en burk stående där tillsammans med stickade strumpor, morötter, potatis och vackert virkande dukar. Vi riktade in oss på hjortronsyltburken och gjorde oss klara för att ta fajten om detta skogens guld. När auktionsutroparen lyfte burken upp i luften skyndade jag mig att ropa ett ganska högt pris för burken, just för att ingen annan skulle vilja haka på. Men döm om min förvåning, då det kom ett motbud från andra änden av lokalen. Jag såg inte vem som gav moteld mot mitt bud, men jag tänkte inte ge mig så lätt, därför höjde jag budet ordentligt en gång till, men förvånad hörde jag att mitt bud bjöds över igen ifrån samma person. Samtidigt skrattade flera i salen åt mig och min intensiva kamp att erövra den åtrådda hjortronsyltsburken. Till slut visade det sig att det var hustrun som ovetande om mig var den som bjudit över hela tiden, därav den uppsluppna stämningen bland mötesbesökarna.

Till helgen handlar texterna att vara rik inför Gud. Jesus talar om att inte samla skatter här på jorden utan samla skatter i himlen. Han säger att; ”Där din skatt är där kommer också ditt hjärta att vara.” Skatter, det är min analys av riksdagsvalet, att det är det som svenska folket satt sin röst på. Klimatfrågan var den viktigaste frågan för svensken enligt en undersökning gjord strax innan valet. Men trots detta var det plånboken som fick komma i första hand när vallokalerna stängdes.
Jesus talar i helgens texter om mammon dyrkan. Hur fel vi hamnar när pengarna får styra och vårt ego blir centrum för vår livsfilosofi. En gammal predikant sa; ”Det svåraste för Gud att frälsa, det är våra plånböcker.”

Jag har skrivit om det förr, att Jesus aldrig skulle kunna bli stadsminister i Sverige. Eftersom han säger, ”Ge så ska du få”, ”Om någon slår dig på din högra kind vänd också den andra till”, ” Gå och sälj allt det du äger, kom sedan och följ mig”.”Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er det ska ni också göra mot dem”, ”Ge lån utan att hoppas få igen”. Jag skulle kunna fylla hela den här krönikan med liknade Jesus citat. Vad är det Jesus vill säga till oss denna helg?
Jo liksom jag och hustrun åtrådde den gula hjortronsyltburken så mycket att vi kunde ge nästan hur mycket som helst för att få den, så menar Jesus att våra liv ska vara, och levas, när det gäller att rycka himmelriket till oss. Den kristna kyrkan är ”himmelska miljonärer”, som Calle Öst sjunger i en gammal sång. Vi har vunnit allt, därför att Jesus har betalt det högsta priset för oss. Han har ropat ut i tronsalen, ut i atmosfären, ut i världsrymden, att skulden är betald. Den Onde har lagt ett motbud för din och min själ, men Jesus har köpt oss, betalningen är fullständig, vi är fria.

Han, Jesus, har öppnat en ny och levande väg för oss alla. Vägen till tronsalen är öppen för egoisten som för terroristen, fromisen som för kommunisten. Guds valfråga är; VILL DU?

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman




Döden och livet

Tankar inför helgen
Sextonde söndagen efter trefaldighet
Döden och livet

Efter en fantastisk sommar är det dags för vinterupplägget av båtarna. Det är en känsla av vedmod när jag drar presenningen över båtarna. Jag älskar livet vid sjön och det är som en sorts sorgeprocess som jag går igenom varje höst när jag vintrar mina mini fartyg.

Den här sommaren har det varit ovanligt många drunkningsolyckor i Sverige. Det varma vädret har lockat många ut till våra badstränder och flera har då överskattat sin simförmåga och därav hamnat i svårigheter. I min brevlåda dimper en tidning ner en gång i kvartalet som heter Trossen. Det är en medlemstidning från sjöräddnings sällskapet. I den finns många intressanta artiklar om olika sjöräddnings insatser som varit under sommaren. Deras insatser på sjön handlar inte alltid om liv eller död, utan ofta är det båtar som fått motorhaveri eller bränslestopp. Men det berättas också om flera skarpa lägen där människors liv varit i fara.

En anekdot hämtad från humor i helgade hyddor lyder som följer: ”En ung barberare kom till tro vid ett väckelsemöte, han fick rådet att så snart som möjligt berätta om sin omvändelse för någon. När måndagen kom och den första kunden sitter i barberarestolen med ansiktet insmort med raklödder känner han att nu är det läge för det första vittnesbördet. Medan han drar den vassa rakkniven metodiskt fram och tillbaka över läder remmen som är fastsatt i barberarestolen tittar han allvarsamt på sin kund och säger. - Är min herre beredd att möta sin skapare?”

Texterna för denna söndag handlar om döden och livet. Där möter vi Jesus i de tre evangelietexterna när han gör tre olika dödsuppväckelser. Det är en änka i Nain som får sin döde son tillbaka. Det är en synagogeföreståndare som får se sin döda tolvåriga dotter återuppstå och det är systrarna Marta och Maria som får sin bror Lasarus tillbaka från dödsriket.

Jag har i mitt arbete som präst ofta kommit i kontakt med mina egna känslor inför livets skörhet och sett hur den bottenlösa sorgen gripit människor när de vid begravningsgudstjänsten står invid kistan där en älskad, make/maka, mor eller far ligger för att föras till den sista vilan.
I en av texterna står det att Jesus gråter tillsammans med de sörjande. Men han ger dem också det uppmuntrande ordet att han är uppståndelsen och livet. Han demonstrerar detta genom att bara röra vid bädden, eller fatta tag i handen, eller ropa ut den döde från dödsriket till de levande.

Jesus är den som är vår livräddare. Han har makten över döden och dödsriket. Därför läser jag alltid vid begravningsgudstjänsten Jesus orden, ”Jag är uppståndelsen och livet” och Paulus ord i romarbrevet 8. ”Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”

Sjöräddningssällskapet är en viktig organisation som kan rädda liv. Men det finns ett livräddningssällskap som är ännu viktigare, och det är Kristi kyrka.
Där i detta livräddningssällskap finns Jesus Kristus som kan föra oss från död till liv. Är du och jag bereda att möta vår livräddare och skapare?

Allt gott önskar jag dig
Gösta Degerman

Ett är nödvändigt.

Tankar inför helgen
Femtonde söndagen efter trefaldighet
Ett är nödvändigt.

Neeeej inte nu igen! Det var så jag kände efter senaste tankningen av bilen. Jag har en väldig otur när det gäller att hamna rätt med prissättningen av bränslet till bilen. Varje gång jag ska till att tanka har bensinbolaget höjt priset och strax efteråt har de sänkt priset. Jag börjar undra om det är någon konspiration mot mig.

Det finns många saker som vi tycker nödvändiga i vårt samhälle i dag. Mobilen, datorn, varmvatten i kranen, Tv och elström i kontakten. En annan av dessa nödvändigheter tycker de flesta av oss att bilen är, den ger oss frihet att färdas vilken tid som helst under dygnet. Som bilägare behöver vi inte passa buss, tåg eller flygtider, bilen ger oss frihet helt enkelt.
Vi är ju i valtider och då bombarderar de olika politiska partierna oss med olika vallöften. En del partier lovar sänka skatten på drivmedel andra att höja.
Jag tycker att de partier som vågar uttala det nästan otänkbara, det som i Sverige är som politiskt självmord i detta sammanhang, att höja skatten. De partierna, och partiledarna, dom beundrar jag för deras passion och vilja att vara politisk inkorrekt, för att något litet, vara en del i att försöka rädda denna värld från undergång.
Visst vore det bra om bensinpriset var lägre, det skulle passa min plånbok mycket bättre, men nu är det inte min plånbok det gäller, utan våra barn och barnbarns existens på denna jord.
Vi måste ta klimathotet på allvar, det är just nu det enda nödvändiga i Sveriges politiska vägval.
Till helgen har vi temat Ett är nödvändigt. Texterna där handlar om något helt annat än skatter och bränslepriser. Det är i stället ett fokus på att söka Gud istället för detta livets goda.
Jesus säger: ”Gör er inga bekymmer, fråga inte: ”Vad skall jag äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.”

Inför valet den 9 september har Gud en annan agenda till oss. Han säger, Sök Guds rike.
I en av texterna är Jesus på hembesök hos syskonen, Lasarus, Marta och Maria. Maria satte sig vid Jesu fötter, hon vände sitt ansikte, sina ögon och öron mot Jesus, för att inte missa något av det Jesus hade att säga.
Till Marias syster säger han. ”Hon har utvalt den goda delen”.
Det val som Jesus talar om är ett val för livet. Han säger om sig själv att han är vägen sanningen och LIVET. Det är ett livsval som du och jag får göra inför evigheten och inför det liv vi lever här.
När jag skriver den här krönikan har jag barnbarnen från Umeå här. Tvåringen vill gärna vara nära farfar, helt plötsligt dyker hans lilla finger upp och han trycker på en knapp, antingen på mitt tangentbord eller på skrivaren som står intill. Det blir en viss dissonans hos mig, men samtidigt vill jag att han ska få vara nära mig, då får jag också tåla ett visst distraherande moment i mitt skrivande. Det är ju om honom och mina barn och barnbarn det gäller inför detta valet. Vad är det för arv som jag lämnar efter mig till dessa jag älskar?
Det allra nödvändigaste är inte bensinpriser eller skatter utan det allra nödvändigaste valet för oss människor är det som Jesus säger; det viktigaste är att söka Guds ansikte. Hebreiskan har inget ord för närhet utan där används ordet ansikte. Därför säger bibeln, ”Herren vände sitt ansikte till dig”, när han talar om närhet. Mina barnbarn vill vara nära mig, och jag vänder mitt ansikte till dem. Gud har vänt sitt ansikte till oss i sin egen Son Jesus Kristus.
Allt gott
Gösta Degerman

Enheten i Kristus

Tankar inför helgen
Fjortonde söndagen efter trefaldighet
Enheten i Kristus

En av de mest udda saker jag har gjort denna sommar är att jag har haft en vigsel i en fårahage.
Där i gassande sol, bland bräkande får, kacklande höns och finklädda bröllopsgäster, lovade brudparet varandra trohet till livets slut.

I vigselritualet bad jag en bön som löd; Hjälp dem att leva i kärlek och frid, i ömsesidig trohet, gemenskap och aktning för varandra.
Äktenskapet är en bild som Jesus använder när han talar om församlingen och honom själv. Han talar om församlingen som en brud och att han är brudgummen som längtar efter sin brud.
Enhet är temat för söndagen som kommer. Det texterna talar till oss är att vi ska sträva efter enheten i denna tiden eftersom i evigheten där kommer vi att verkligen vara tillsammans på ett mycket mer nära sätt än vad vi i dag gör i våra församlingar.
Jag ska nu i helgen vara i Kiruna och tala i Missionsförsamlingen. Dessa vänner delar lokal med Frälsningsarmén. Det tycker jag är en fin hälsning till samhället i stort att olika församlingar kan dela på Gudstjänstlokalerna. I EFS Piteå där samlas koptiska kristna till Gudstjänst, missionsförsamlingen i Piteå delar lokal med Livets bröd och Katolska kyrkan hyr in sig i olika svenskkyrkliga lokaler. Svenska kyrkan och EFS har samutnyttjande och samarbetskyrkor i Rosvik, Boden, Munksund, Infjärden liksom på många andra platser i Norrland och runt om i Sverige. Nu till första advent ska också Hortlax församling skriva på ett nyttt samarbetsavtal med EFS.
Det vi i den kristna kyrkan vill är inte synkretism, alltså en sammanblandning mellan olika religioner utan vi eftersträvar en symbios med Kristus själv. Jesus är kyrkans huvud, och den enhet som Jesus talar om kan inte organiseras fram eftersom kyrkan är en organism, inte en organisation.
Kärleken till Gud och människorna är det som kyrkan i sin innersta strävan eftersöker. Men vi vet att vi har misslyckats gång på gång, det behöver vi bara läsa i kyrkohistorien eller titta i tidningarnas predikoturer för att se.
Den kristna kyrkans kallelse är att tillhöra Jesus Kristus. Jesus ber inte i sin översteprästerliga förbön att vi ska bli medlemmar i samma organisation utan att vi ska vara lemmar i samma organism.
Vid vigseln har de två blivit ett, de sammanflätas till att bli som en legering, till något som inte går att ta isär. De är ett. Det är så vi ska se Jesu ord i helgens texter. Hans förbön för oss är att vi ska bli ett, han säger; ”Då ska världen tro och förstå”.
Jag vill å den kristna kyrkans vägnar be dig om förlåtelse om vi i vår missionsiver dolt Jesus för dig. Att vi i vårt högmod och iver har velat så mycket vara teologiskt renläriga, att vi däri glömt bort det viktigaste, nämligen kärleken till Gud och människan. När jag i ödmjukhet lyssnar till min medbroder och syster i Herren då behöver jag inte alltid ha rätt, jag kan låta mina åsikter och teologiska spetsfundigheter få vila. När kärleken till Jesus blir det primära då händer det något i djupet hos oss.
När vi i äktenskapet ger oss till varandra fullt ut då händer det något i vårt innersta, då fördriver vi egoismen och eftersträvar att ge allt vi kan av kärlek, omtanke, frid, trohet och aktning för varandra.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Friheten i Kristus

Tankar inför helgen
Tolfte söndagen efter trefaldighet
Friheten i Kristus

Nu är de igång, valarbetarna menar jag. Min bror och svägerska som bor i Kumla går just nu en utbildning i hur de på ett rätt sätt ska kunna argumentera för det valmanifest som just deras parti står för.
Ute vid våra vägar jobbar valarbetarna med att spika ihop tavlor till de affischer som med stora bilder visar partiledarnas ansikten med olika välsmorda vallöften.


Det här med att välja är svårt för min hustru, speciellt när det gäller kak och bullsorter vid våra sparsamma café besök. Jag kan inte sluta att förundra mig över hennes beslutångest när det gäller att välja rätt kaka eller bulla. Men däremot, om vi någon gång äter ute, då är det jättelätt för henne att välja ur menyn som restaurangen har. Hon har ofta redan bestämt sig innan hon sätter sig vid bordet, det ska bli planka med oxfilé och mycket beasås.

Vi lever i ett demokratiskt land och vi vet att värdesätta demokratin dess självklara rätt till åsikts och tryckfrihet. Om jag får profetera lite här i min krönika så tror jag att ödesfrågan detta valår kommer att bli miljöfrågan. Varför? Jo därför att det är vår jords överlevnad det handlar om. Larmrapporter möter oss varje dag om miljöeffekter i smältande inlandsisar, ökenutbredning, torka och översvämningar, bränder runt om i Europa och Australien. Snus torrt på ena stället och väldiga översvämningar på andra ställen. En halv grad högre värmeeffekt på Jordens yta skulle få katastrofala följder säger forskarna.
Vi har ju ett val, frågan är hur vi väljer? Vi har fått en frihet att välja, är vi beredda att för våra barn och barnbarns skull redan nu fatta tag i handbromsen och stoppa upp vår hejdlösa överkonsumtion.
Helgens texter handlar om den frihet vi har i Kristus. I den gammaltestamentliga läsningen möter Moses Gud i den brinnande busken. Han får uppdraget att föra Israels folk ut ur Egypten. Då svarar Moses och säger: ” Herre, jag ber dig, sänd bud med någon annan, vem du vill”.
Jag har varit i funderation om att sluta skriva den här krönikan. Jag har funderat om den fyller någon funktion eller om det bara ett sätt för mig att sitta och leka med ord. Min innersta intention är ju att få presentera den person jag älskar och beundrar nämligen Jesus Kristus.
För ett par veckor sedan satt jag i dessa funderingar medan jag åt en pizza vid en av Piteås många restauranger. Då kom en äldre man som jag kände igen som medlem i en av våra församlingar fram till mitt bord och sa. ”Är det inte Gösta Degerman det här. Vet du att jag längtar till onsdagarna när gratistidningen kommer och jag får läsa din krönika. Den förgyller min vardag. Tack för att du skriver”, sa han. För mig blev den gamle mannen en ängel, en budbärare från Gud. Jag hade våndats, funderat och bett, då kommer han, som ängel med en profetisk hälsning rakt in i min livssituation och mina grubblerier. Han fick mig att fatta ett beslut. Jag hade friheten att sluta skriva, och dagarna efter denna häslning har den ene personen efter den andre jag mött, sagt ungefär samma sak. De vill att jag ska fortsätta att skriva.
Vi har fått en frihet att välja, Att välja att följa Jesus, det öppnar nya och fantastiska möjligheter. Jesus erbjuder oss en fullständig upprättelse, total förlåtelse och en mästerlig livsfilosofi, en radikal kärleksförklaring inte bara till oss utan till en hel värld.
Vi som människor kan ibland bli väldigt frustrerade när det gäller att välja. Om det gäller så banala saker som vad vi ska äta, eller hur vi gör med våra sopor, eller vilken sorts bränsle som är mest miljövänlig eller vilket parti som bäst företräder mina åsikter. Eller som för mig att välja att fortsätta med mitt skrivande.
Att välja Jesus det är att välja den fullständiga friheten, han kan förvandla, förverkliga, förmedla
Guds goda vilja till oss alla.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tro och liv

Tankar inför helgen
Elfte söndagen efter trefaldighet
Tro och liv

Vilken sommar vi haft. Värmen, eller ska vi säga hettan, ser nu ut att vilja släppa sitt grepp över vårt land. Barnbarnen har badat mest hela tiden när de varit vid stugan. De små händerna och fötterna var skrynkliga av allt badandet. De kom upp en kort stund för mat och fika, och förstås för att dricka. Det har gått åt många liter vatten denna sommar till att släcka törsten. När barnbarnen inte varit med oss i stugan, har föräldrarna sökt upp något badställe i närheten för att få svalka.
Solstolar, parasoll, fika bord och saftglas, har placerats ute i vattnet för att åtminstone fötterna skulle få lite svalka för oss äldre. Temperaturen i havsvattnet har vandrat mellan tjugo till tjugosju grader.


Sverige brinner har rubrikerna varit gång på gång denna sommar. När SVT och övriga nyhets program visat Sverigekartan över alla skogsbränder som pågått, har jag tänkt, hur mycket skog har brunnit i sommar? Eldningsförbud har deklarerats för hela norrlandskusten flera gånger. I skrivandets stund läser jag i tidningen att skogsmaskinägarna går med stor förlust en sommar som denna, det är den ihållande torkan i skog och mark som gör att dessa maskinägare talar om kris inom skogsbruket. Många skogsägare har fått se allt sitt kapital formligen gå upp i rök.
Men trots allt, när jag vandrat ute vid vår sommarstuga för att leta efter blåbär och lingon har jag sett att bären är små men ändå inte så få. Det kan säkert bli någon blåbärspaj ändå vad det lider.

I psaltarspsalmen för denna vecka skriver psalmisten: ”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord.”
Det är väl något av detta som vi upplever i dagarna att marken är törstig. Den formligen skriker efter regn. Vi har haft någon liten åskskur men det räcker inte för att möta den törst som finns i våra marker just nu.
Temat för helgen är Tro och Liv. De två orden hör ihop, tron skapar liv. Jakob skriver att vi skulle bli ”ordets görare inte bara dess hörare”.
Tron föder liv menar jag. Titta på de stora troshjältarna vi har haft under de senaste decennierna. Jag tänker på Nelson Mandela, Desmond Tutu, Moder Theresa, Martin Luther King osv. De är några av många föredömen i vår religionshistoria, i vår närtid. De har längtat, törstat efter Gud, efter rättvisa, efter solidaritet, trofasthet, de har levt ut sin tro för medmänniskans bästa. I sin iver har de törstat och längtat efter den levande Guden, att han ska lysa upp i människornas vardag och göra skillnad.
De har genom sina liv brutit sig igenom allt motstånd som rest sig mot dom. De har som Paulus; Luther eller Rosenius predikat med sina liv om att inför Gud görs ingen åtskillnad. Att det är genom tron på Jesus Kristus, som människan blir rättfärdig.
Solen har den här sommaren lyst lika starkt och intensivt över, barnen, över vuxna och gamla, liksom över djuren som över skog och mark. Solen har inte gjort någon åtskillnad mellan rik eller fattig, sjuk eller frisk. Alla har fått ta del av samma värme.
Sommar hettan ledde till att mina barnbarn fick sina små händer och fötter skrynkliga av det myckna badandet. De tog sin tillflykt till havets svalka och många liter vatten och saft.
Hur har du det med din törst, var finns din tillflykt.
Jesus gör ingen åtskillnad till den som kommer till honom.

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman



Den högstes profet

Tankar inför helgen
Den Helige Johannes döparens dag
Den högstes profet

Nu äntligen har fotbolls VM börjat. Vårt svenska fotbollslandslag har haft sina först träningar på Rysk mark. Invigningen är klar och det Ryska landslaget tvålade dit Saudiarabien med 5-0. Enligt en fotbollsexpert var det en av de sämsta matcherna i VM historien.

Nu när det är dags för VM fotboll, är det bara en i vårt äktenskap som är glad, nämligen herr Degerman själv. Hustruns intresse för fotboll, i procent räknat, är noll. Hon kan inte för sitt liv förstå att det ska vara så intressant och roligt, att se några personer springa med en boll fram och åter över en stor plan. Hon kan inte förstå finnessen och skönheten i denna kamp.
När Svenska landslaget spelar, då är jag som fastklistrad vid TV apparaten. Jag går in i min egen bubbla, och varken ser, eller hör något annat som händer runt omkring mig. Det är också ett av klagomålen som min kvinna vädrar då och då, att när det är fotboll på Tv, då hör och ser jag inte henne. Det är som om hon vore gift med en dövstum karl.
Jo jag erkänner att det är så, jag har svårt att slita koncentrationen från det som sker på fotbollsplanen. Om jag hade haft råd och tid, då skulle jag ha satt mig första bästa flyg till Ryssland för att på plats få uppleva denna höjdar tävling.

Varför jag skriver om fotbolls VM i min krönika, det är för att jag fick associationer till helgens text. Hur då, kan man tycka? Vad har Johannes döparen med fotboll att göra? Inte Johannes, utan hans pappa Sakarias, det var han som blev mitt associations snöre. Det står om prästen Sakarias, att han, ca ett år innan Johannes föddes, blev efter lottning den som fick gå in i templet för att tända rökelseoffret. Han klev in i det heliga, och mötte där en ängel som förkunnade för honom att han nu, på ålderns höst, skulle bli pappa. Sakarias hade svårt att tro det han hörde, därför säger Ängeln till honom att han ska bli stum, till den dagen då han ska få se det gå i uppfyllelse.
Det är här som mina associationer landar. Han blir stum. Hur många kvinnor upplever inte hur den man de gift sig med, har blivit både stum och döv. Det är som att mannen inte hör eller ser sin hustru längre.
Jo jag erkänner, att under Svenska landslagets matcher i fotbolls VM, då kommer jag att vara både stum och döv. Jag går in i min egen bubbla. Men när matchen är över, då kan jag ge min hustru, och alla andra, full uppmärksamhet. Visst är jag nördig i mitt fotbolls tittande, men jag tror i min enfald, att det är min enda last i livet. Min hustru tycker säkert annorlunda.
Att som Sakarias få göra den optimala Guds upplevelsen, att möta en helig ängel, att få höra en röst från himlen som talar om för dig vad som kommer att ske. Det är väl inget som slår detta?
När Sakarias efter ett år fick se, och hålla i den lille Johannes, då får han tillbaka sin röst, och jublade i den helige Ande säger han: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.”...”Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder.”
Jag kommer att jubla när Svenska grabbarna gör mål, och bli besviken när de missar målet.
Synd, det betyder bland annat att ”missa målet”! Att missa målet med vårt liv det är synd. Målet för vårt liv är det som Johannes döparen får i uppgift att predika. Målet är att få syn på Jesus.
Jesus är hela världens räddning. En dag ska alla tungor lösas till att jubla inför hans tron. Paulus skriver att ”Att då ska alla knän böja sig, då ska alla tungor bekänna att Jesus är Herre.”
Fotbolls VM är viktigt för mig, men inte det viktigaste.

En trevlig helg önskar jag dig.

Gösta Degerman



Förlorad och återfunnen

Tankar inför helgen
Tredje söndagen efter trefaldighet
Förlorad och återfunnen

”Vi har tagit studenten, vi har tagit studenten, vi har tagit studenten, hurra vad vi är bra! ” Så kommer vårt äldsta barnbarn att sjunga och ropa ifrån något traktorsläp till helgen. Vi som är hennes mormor och morfar kommer att tillsammans med hennes övriga släkt stå utanför någon av Strömbackaskolans portar och vänta på att hon och alla hennes klasskamrater ska rusa ut ur skolan.

En euforisk glädje kommer att smitta av sig på oss alla som väntar på våra barn och barnbarn. Ungdomarna kommer att rusa ut till friheten, ut till en framtid som är som ett oskrivet blad, en del till arbete, andra till fortsatta studier. Vissa kommer att följa sina drömmar och visioner, andra inte.
Vi var i Umeå förra veckan, där vi bland annat följde yngsta grabbens barn till Röbäcks ko -utsläpp. Där hoppade och skuttade kossorna runt i euforisk glädje över att efter en lång vinter äntligen fått komma ut i friheten.
En tredje glädjeyttring hittade jag när Sverige på nytt blev världsmästare i ishockey. Ett enormt mottagande fick hockeygrabbarna ute i Kungsträdgården i centrala Stockholm. Tusentals människor var samlade och jublet ville inte riktigt ta slut.
Varför jag lyfter fram glädjen och jublet i dessa tre exempel är, att när jag läst helgens texter, där Jesus undervisar om det förlorade som blir återfunnet, och hans beskrivning om den väldiga glädje som uppstår när det uppdagas att det som troddes vara förlorat inte var det. Han berättar om ett förlorat får, ett förlorat silvermynt och en förlorad son.
Förtvivlan som byts i glädje är kännetecknet för helgens texter.
Varför Jesus berättar om det förlorade och den glädje som blir när man funnit det man sökt, är att han går i polemik med de skriftlärde och de fromma som tycker det är stötande att han äter och umgås med samhällets utstötta.
Jesus säger att det blir stor glädje i himmelen över varje människa som varit borta från Gud och omvänder sig. Det blir till ock med större glädje över denna enda människa än över alla de andra som tillhör de fromma.
Studenterna och kossorna, som kom ut i friheten, Hockeylagets glädje över VM guld, det är inget mot den glädje som beskrivs i vår bibel över varje människa som kommer till Gud.
Förtvivlan byts i glädje när en människa söker sig till Gud. Hur många föräldrar är det inte som har ropat för sina barns frälsning. De har i förtvivlan stormat himlen för att deras barn ska hitta frälsningen i Jesus Kristus. Vilken glädje i det hemmet när barnet hittat hem.
Under väckelsetiden här i Piteå området, sjöngs sången, ”Ring i himlens klockor, fröjd i dag det är, ty en syndar har kommit hem”. Den sången sjöngs varje gång när någon vittnade att han eller hon hade hittat tron på Jesus Kristus som sin personlige frälsare. En glädje som kan närma sig eufori uppstod bland Gudstjänstbesökarna när de fick höra att ännu en människa var bärgad för evigheten.
De delade änglarnas glädje i himlen över att en människa bestämt sig för att följa Jesus.

Hur har du det? Är du med i glädjetåget?

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman


Vårt dop.

Tankar inför helgen
Första söndagen efter trefaldighet
Vårt dop.

Jag säger bara Carlotte Calla! Vilken tjej, jag har alltid gillat denna skidtjej och nu får hon all min respekt och välsignelse. Hon har i en av våra aftontidningar berättat att hon avstår från sponsorskontrakt med spelbolagen.


I tidningsartikeln berättar Charlotte att hon har vägrat att tacka ja till sponsorspengar från spelbolagen.
Det finns ett så himla stort mörkertal med spelmissbruk och är man stor måste man också ta ansvar, säger hon i en intervju med Göteborgsposten.
Det är många av våra stora idrottsprofiler som är starkt förknippade i marknadsföringen av olika spelbolag.
Charlottes idrottspsykolog Thomas Nilsson arbetar mycket med spelmissbrukande klienter och hans arbete med dessa har övertygat Charlotte att detta vill hon inte vara en del av.
När jag läste artikeln högt för hustrun bröts min röst av den inre rörelse jag kände och tårarna kom. Det var så vackert, så modigt, så stort, av denna unga tjej att fatta ett så stort och viktigt beslut.
”Är man stor måste man ta ansvar”, säger hon och det gör hon med den äran.

Till söndag kommer vi att tala om vårt dop i våra kyrkor. Dopet det är inte bara en engångsföreteelse utan det är ett livsprogram. Det handlar om att leva i sitt dop. Det handlar om att ta ansvar för det som en gång hände med oss den dagen då vi döptes, antigen som ett litet barn eller som vuxen.
Vid dopet fick vi en vattenstämpel som aldrig försvinner. Där i dopet gav Gud oss sitt sigill på att vi är hans barn.
Vi kan vara barn i Guds närhet eller vi kan vara bortsprungna barn. Vi kan av livet blivit vilseledda att lämna gemenskapen med Gud. Men även om du vänt Gud ryggen, har Gud inte vänt ryggen till dig. Han har för evigt satt sin stämpel på dig. Du kan aldrig tvätta bort denna Guds stämpel, den kommer att följa dig igenom livet, ända ner i gravens vila, antingen du vill det eller inte. Här gäller den fria viljan att vara kvar i sin bestämmelse eller att lämna. Men stämpeln den sitter kvar.

Charlotte Callas ord ” Är man stor måste man ta ansvar”, de orden gäller också dig och mig som döpta i Faderns, Sonens och i den Helige Andes namn.

Vi är det största man kan bli, vi är barn till den som skapat kosmos och mikrokosmos. Vi är barn till honom som är alltings ursprung. Som barn till denne väldige har vi fått ett ansvar att värna om vår medmänniska.
Under åren har jag i mitt arbete mött människor med olika beroenden. Det kan gälla drog och sex missbruk men det som jag sett har ökat är just spelberoendet. Därför blev jag så tagen av denna unga flicka, som med respekt för medmänniskan avstod från de inkomster hon skulle fått från spelbolagen.
Jag vet inte om Charlotte är döpt, jag vet inte hur hennes tro är, men hon har tagit ett stort medmänskligt ansvar i och med sitt beslut. ”Är man stor måste man ta ansvar”.
Hur har du tagit ställning?

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Gud-Fader, Son och Ande.

Tankar inför helgen
Heliga trefaldighets dag
Gud-Fader, Son och Ande.

Ett tu tre så blev det sommar. Vi fick ingen vår här i kustlandet utan sommarvärmen överraskade oss totalt. De stora snöhögarna sjönk ihop som korthus på några dagar och träden knoppades och började grönska på en gång.


För någon månad sedan körde jag min bil som genom en snötunnel för att komma in till min lägenhet. Nu är det en grönskade tunnel av nyutspruckna lövträd som möter mig. Ifrån att temperaturen legat vid ca minus tio grader en lång tid så kan jag läsa att temperaturmätaren som sitter vid mitt arbetsrumsfönster just vid skrivandets stund står på plus arton grader. I början på veckan läste jag av mätaren som var vänd mot solen den visade på fyrtio grader klockan åtta på morgonen.

Till helgen kommer vi i våra kyrkor och bönhus tala om att Gud är en samtidigt som han är tre.
För många människor har den kristna kyrkans bekännelse om att vi har en treenig Gud varit en stötesten. Hur kan en person vara tre samtidigt en?
Låt mig få ge er en liknelse av mor. Vi firar ju också morsdag till söndag. Min mor födde mig under stor ångest och smärta, hon var den som diade mig och matade mig. Mor var den som satt uppe under nätterna och sydde och lagade mina trasiga kläder. Mor var den som såg till att skolväskan var packad, mor var den som i oro för min framtid ropade till Gud för min själs frälsning och beskydd. Mor var den som alltid fanns där när jag kom hem från skolan och jag kunde dricka ett stort kallt glas med mjölk och en varm nygräddad vetebulle.
Mor var den som fostrade, hon uppmuntrade, hon tillrättavisade, hon var psykologen, hon var själavårdaren, hon var ett centrum i mitt liv.
Mor bar alltså många funktioner i en och samma person. Mor var förutom maka och mor, också svärmor, mormor, farmor.
Alltså kan man som person fungera i olika roller. När det gäller snön och sommarsolen kan vi också hämta en bild av treenighet nämligen att snön kan bli både is, vatten, ånga, dagg och dimma allt har den kemiska beteckningen H2o. Allt är vatten.
Vattnet är ju ett led i att det finns liv på vår planet, likaså solen.
Att Gud är tre samtidigt en är inte så konstigt för mig. Gud – Fader, är skaparen, Gud- Jesus är frälsaren, Gud- Helige Ande är hjälparen. Alla tre funktionerna hittar jag hos min mor som födde mig, som skyddade mig, som hjälpte mig igenom livet.
När du till helgen firar Heliga trefaldighets dag och mors dag, tänk på vad Gud i sin allvishet tänkte om en mor.
Visst det finns människor som har en helt annan upplevelse av sin mor än vad jag har haft men jag vill påminna om vad Guds ord säger i Jesaja 49:15.
”Kan då en moder glömma sitt barn, så att hon inte har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde glömma sitt barn, så skulle dock jag inte glömma dig. Se på mina händer har jag upptecknat dig.”
Vi har fyra årstider i Sverige och nu har sommaren kommit med besked, sommarsolen och värmen den tinar upp det frusna och kalla hos oss. Det gör att vi gärna sjunger med i sommar psalmen, ”Men du o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder.”

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman



Hjälparen kommer

Tankar inför helgen
Söndagen före pingst
Hjälparen kommer

”O neeej strömmen har gått”!! Det var hustrun som ropade i förtvivlan ute i köket. Hon hade just stoppat in en plåt med blåbärskaka i ugnen. Jag skyndade dit för att försöka bistå henne. ”Allt blir förstört!” Förtvivlans tårar kom i de annars alltid så glada och pigga ögonen.

Situationen var krisartad, för på bordet fanns tre plåtar till med småbullar i sina pappersformar. Min hustrun har alltid varit kreativ, och påhittig, därför var det för mig inte förvånande att hon ringde Piteå energi, i den ena telefonen för att felanmäla, och samtidigt ringa sin syster i den andra telefonen. Energi bolaget hade inte fått in någon felanmälan, men lovade att genast att ta itu med problemet, och hemma hos systern var strömmen kvar. ”Sätt på ugnen, jag kommer med mina bullplåtar om några minuter”, nästan ropade hon i telefonen till sin syster. Snabbt delade hon ut sina orders till mig om att hämta bilen och bära ut bullplåtarna till den väntande bilen. Snabbare än kvickt hade hon lindat in bullplåtarna i folie och handdukar till att placeras ut i bilens bagage och baksäte.
Sedan var det bara för mig att trampa gasen i botten till systerns nyss uppvärmda ugn. Men farten blev en aning för hög i en kurva, då en av bullplåtarna kasade ner på bilgolvet. Men de övriga plåtarna, och framförallt blåbärskakan, klarade sig utan anmärkning. Räddningsaktionen lyckades, förutom de bullar som hamnade på bilgolvet.
Nu i veckan har vi två röda dagar. En dag då vi i kyrkorna firar Jesu himmelsfärd, och söndagens gudstjänst, som handlar om hur Jesus ska sända hjälparen till sina lärjungar.
Hjälparen är ju den helige Anden, han kommer att ge lärjungarna frimodighet och kreativitet, till att vittna och bära ut budskapet om Jesus, som uppståndelsen och livet.
I Luleå kommer under denna vecka, ca två tusen EFS:are att träffas till konferens, under temat, ”Bryt ny mark”! Ett tema som öppnar upp för många olika associationer. Det de första lärjungarna gjorde, det var att de bröt ny mark för evangeliets spridning. I från den Judiska lagfromheten, till ett evangelium som talade om att vägen till Gud nu är öppen, de fick tala om ett evangelium där den totala friheten och förlåtelsen finns, i Jesu namn.
I Piteå pågår också den traditionella ekumeniska pingstkonferensen som startar vid Kristi himmelsfärd och avslutas vid pingstdagen.
Nå, vad har allt detta med hustruns bullar att göra? Jo jag fick en associerings tråd i det misslyckade, till det lyckade, genom kreativt tänkande.
Det som såg ut som ett totalt misslyckande för lärjungarna när de stod under Jesu kors, och de hörde hans förvilade skrik och rop, till att sedan i glädje få gå ut i hela världen och berätta, att han som var död nu lever. Till sin hjälp hade de hjälparen den helige Ande. De var inte utelämnade åt sitt öde.
De visade stor kreativitet när de predikade, och proklamerade att, döden var besegrad, synden var utplånad, vägen till Gud är öppen för var och en som vill komma, detta var deras ärende.

Hustrun skrek ut sin förtvivlan över att hennes bullbak var på väg att gå förlorat. Men det vändes i glädje när hon i sin förtvivlan och kreativitet vände sig till en hjälpande syster, som öppnade upp sitt kök, för att rädda de bullar som gick att rädda.
Den helige Ande kan skapa i oss kreativitet, till att hitta vägar att bryta ny mark, till att föra världshistoriens största händelse ut till vårt land och folk.

Hur gick det med med blåbärskakan och bullarna? Jo de gick bara fint, de blev riktigt fluffiga och välgräddade.

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman


Bönen

Tankar inför helgen
Bönsöndagen
Bönen

”Mamma det är som om din hand bär min hand”! Det var mitt barnbarn Tore som kommenterade sin, och mammas försök att rita av sina händer. Jag fick ett mms där min dotter filmade sin tre och halvt årige son, när han med stor koncentration, satt vid köksbordet och ritade av sin lilla hand inuti mamma Vivekas avritade hand på ett pappersark.

Treåringens ord blev som en liten predikan för mig, ”Mamma det är som om din hand bär min hand”! Vi har sett bilder på hur konstnärer försökt avbilda Guds barns trygghet i en mäktiga hand. Den bild som fastnat i min minnesbank är det lilla spädbarnet som vilar i en stor hand, eller barnet som vilar tryggt i mammans armar. Dessa bilder finns som foton, målningar eller som små gipsfigurer.

I en av episteltexterna för söndagen som kommer står det: ”Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss utan ord.”
Det finns en som bär oss, det finns en som stöder oss, det finns en som vädjar för oss. Det är som lille Tore sa om sin och mammas teckning. ”Mamma det är som om din hand bär min hand.”
På ett annat ställe i skriften kan vi läsa, ”Se på mina händer har jag tecknat dig”.
Det är bönsöndagen nu till helgen och vi kommer att tala om bönens betydelse för den enskilde men också för samhället i stort.
Under mina fyrtiosex år som Jesus troende svensk har jag lärt mig en sak, och det är att bön är ett sätt att umgås med Gud. I bönen får jag både vila och tröst i att jag vet, att jag vilar i Guds mäktiga hand. ”Han omsluter mig på alla sidor och håller mig i sin hand”. Det är en sångstrof som är hämtad ur psaltaren 139:5, vilken jag vid varje lextionspass med konfirmanderna sjöng. Jag ville att ungdomarna skulle få med sig en hälsning från himlen, att de var omslutna med Guds kärlek. Jag hoppades att de kunde få göra den upptäckten, som lille Tore gjorde, när han ritade av sin lilla hand i Mammas hand. ”Mamma det är som om din hand bär min hand”!

För mig är bön ett sätt att leva, jag börjar min dag i bön, och lever min dag i bön, och somnar med en bön på mina läppar. För mig är kristen tro inte religon, utan relation. För mig är inte kristen tro ett beteende, utan ett beroende. För mig är kristen tro inte prestation, utan vila. Den Kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person.
Vi tor på Jesus Kristus som levande och uppstånden mitt ibland oss. Vi tor att han är den som bär oss genom livet. Vi tror att det är han som hör oss när vi ber, och att han ständigt är oss nära.
Du och jag får prata med Jesus som en vän. Han kallar oss inte längre tjänare, utan vänner. Vi får umgås med honom under dygnets tjugofyra timmar och han är ständigt intresserad av vad vi har att säga till honom.
Tänk att han som skapat kosmos och mikrokosmos, han som bär upp himlavalvet i sin hand, han som väger upp havets vatten i sin hand. Han säger att inte ett huvudhår ska falla till marken utan att han vet om det. Tänk att han som har skapat alltet, vet om dina hårstrån på din hårborste.
”Mamma det är som om din hand bär min hand”! Lille Tores filosofiska fundering har en djup innebörd av hur Gud tänker om dig och mig.

Allt gott
Gösta Degerman



Att växa i tro

Tankar inför helgen
Femte söndagen i påsktiden
Att växa i tro

Vår hyresvärd har ordnat med en inglasning av vår balkong, det gör att jag nu får känna mig som en riktig pensionär. Vi sitter ute i ”kuvösen” så ofta vi hinner. En gasolvärmare har vi införskaffat för att redan vid den här tiden på året ska kunna sitta ute. Även om solen inte alltid lyser så ger gasolvärmaren oss tillräckligt med värme för våra fika och mysstunder.

Det känns väldigt lyxigt att få den här möjligheten, långt innan snön har tinat bort, att kunna sitta ute samtidigt som vi är inne. Vi har en tro på att vi kommer kunna nyttja balkongen på ett helt nytt sätt genom denna inglasning.
Vi har tagit bilder på vårt nya uterum och skickat dessa till släkten och övriga vänner och bekanta. En stor del av min släkt finns i södra Sverige och de har kommenterat bilderna utifrån de väldiga snöhögar som finns i bakgrunden. Närmare en meter snö utanför ”kuvösen”, och vi sitter i kortärmat i vår inglasade balkong. Det är klart att bilderna orsakar en kontrast, till vad vi i allmänhet tänker oss om att sitta ute i en balkong på vintern.
I helgens texter möter vi lärjungarna i samtal med Jesus. Han förklarar för dem att han ska lämna dem, men de ska inte överges. Lärjungarna sörjer över den bild de får av att deras mästare ska försvinna för evigt.
Men Jesus lovar att komma till dem genom sin Ande. Det uppstod svårigheter i deras tankemönster att han skulle lämna dem, men ändå inte. Det var svårt för dom att koppla ihop de olika bilderna.
Mina släktingars kommentarer om kring vår ”kuvös”, där bilden av snöhögar och kyla syns märklig, när vi sitter ute men samtidigt är vi inne.
Vi är mitt emellan påsken och pingsten, lärjungarna är i en tid av funderingar och förväntan. Jesus säger han ska sända sin Hjälpare till dom. Den Helige Ande ska förklara för dem vad det är för bilder som Jesus har målat upp. Han ska hjälpa dem att se det som de inte just då kunde se.
Johannes skriver några år senare, när han fått distans till det Jesus talat om, och dessutom fått ta del av löftet om den Helige Ande: Detta är kärleken, inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder.”
I bland kan det vara svårt att fånga in alla intryck och bilder som ges oss i vår bibel. Vi som har facit i handen omkring Jesu lidande, uppståndelse och himmelsfärd, vi kan se och förstå på ett helt annat sätt än vad lärjungarna i vår text förstod just då.
Någon har sagt att en åsikt kan förvandlas till en insikt när den Helige Ande får grepp över oss.
Mina släktingar de kunde ha en åsikt om vad våra bilder återspeglade, men vi hade en insikt om hur det verkligen förehöll sig. Vi satt där i värmen och njöt av att kunna sitta ute, samtidigt som vi var inne.
Bilder haltar och jag är mycket medveten att mina bilder ofta är lite udda, men jag tänker att den kristna tron är inte ett beteende, utan ett beroende. Vi är beroende av Jesus Kristus som vår frälsare, och vi är beroende av den Helige Ande som vår hjälpare, till att kunna se och förstå vad som är Guds frälsning.

Allt gott
Gösta Degerman

Vägen till livet

Tankar inför helgen
Fjärde söndagen i Påsktiden
Vägen till livet

I ett bönhus i Norrbotten stod en kortväxt predikant på en trälåda för att nå upp till den stora talarstolen. Söndagens text var från Johannes 16:16. När han står på sin trälådan läser han:”En liten tid, och I sen mig icke mer...” Då gick helt plötsligt en bräda sönder i trälådan och han försvann från folkets åsyn. Predikanten vände på lådan, steg upp på den igen, tittade lite förläget på sin publik, och fortsatte där han så dråpligt hade blivit avbruten. Han läste fortsättningen. ”... åter en liten tid, och I fån se mig..”

Den här historien har jag läst i boken Humor i helgade hyddor, av Robert Johansson. Jag tycker om att höra och läsa roliga historier. Jag har en förkärlek till situationskomik. Gösta Ekmans rullskridskoåkande papphamar är en figur som återkommande fått mig att le. Hans ohejdade sätt att halka, ramla och riva ner en hel lägenhet har gett mig många skratt. Mr Bean, alias Rowan Atkinson är en annan figur som också gett mig många skratt. Han är en mästare på situationskomik. Han hamnar i situationer som skapar hos tittaren en näst intill en kvävande känsla av skämighet. Jag tittar nu och då på Yutobe där det radas upp hur många tokigheter som helst av människor som gör bort sig i olika situationer. Det finns ett mått av igenkännande i många av dessa klipp.
Gud har gett oss skrattet, han har gett oss möjlighet att visa glädje och möjlighet att skratta åt våra egna misstag och blunders. Som predikant och präst har jag gjort många blunders och kanske en dag skriver jag ner mina blunders så att mina barn och barnbarn får något att skratta åt när jag en dag är borta.
Min hustru har redan fått förfrågan från sina vänner och arbetskamrater om hon inte skulle ge ut en bok med alla hennes tokigheter.
Vi skrattar ganska ofta i vårt hem och vi försöker att se livet från den positiva sidan. När jag läser min bibel upplever jag att vår Gud inte alls är emot att vi ska vara glada.
”Under sång och dans ska man säga att alla mina källor är i dig” Psaltaren 87:7 ”Gläd er i Herren alltid, åter säger jag er gläd er” Filipperbrevet 4:4
Helgens texter handlar om Vägen till livet. Där kan vi läsa just den texten i Johannnes 16:16 som jag ovan återgav som ett exempel på situationskomik. Jesus undervisade sina lärjungar om att han skulle lämna dem men att de ska snart kunde få se honom igen. Då, säger han, då ska de glädjas och ingen ska kunna ta deras glädje ifrån dem.
I bland kan vi uppleva svår sorg över att vi måste lämna någon som vi har kär. Det kan vara döden som tagit våra kära ifrån oss. Det kan vara skilsmässa, flytt på grund av arbete, examen, att bli tvungen lämna alla sina kompisar, att bli övertalig, att mista sitt jobb, listan kan göras lång på sorger som vi människor får gå igenom.
Lärjungarna hamnade i sorg när de såg vad deras mästare fick lida, vid sin korsdöd. Men glädjen blev ännu mycket större när de fick se honom levande och uppstånden. Det berättas att lärjungarna talade så mycket om Jesu uppståndelse att folket ibland missförstod vad de talade om. Glädjen överflödade när de talade och predikade om Jesus som Guds frälsning till världen. Fritt citerat från Billy Grahms sista tal innan hans död, ” Om någon säger att jag är död, tro honom inte därför när jag går in i det nya livet i evigheten är jag så mycket mer levande än jag någonsin har varit i detta livet”. Det är också min övertygelse att ”vägen till livet” den går genom Jesus Kristus, den vägen leder till ett ännu större, glädjefullare, rikare, liv än vad vi någonsin kan förstå.
Allt gott och en skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Den gode Herden

Tankar inför helgen
Tredje söndagen i Påsktid
Den gode Herden

Det har gått några månader nu in i 2018. Jag har noterat att många svenska och internationella kändisar har gått bort under denna korta tid. Billy Graham, Kenneth Gärdestad, Johannes Brost, Sven Erik Fernström mer känd som Jerry Williams och senast i veckan var det Barbro Lill-Babs Svensson som vi kunde läsa om på löpsedlarna. Dokumentärerna har avlöst varandra där SVT och även andra TV kanaler har lyft fram deras liv på olika sätt.


Jag satt härom dagen och såg en TV dokumentär om medborgarrättsikonen Martin Luther King. Den 4 april i år var det 50 år sedan han blev skjuten till döds i Memphis Tennessee. Det var en finstämd berättelse om en man som vågade stå upp för rättvisa och solidaritet. Här i Sverige uppmärksammades hans kamp genom att han fick Nobelsfredspris som han senare skänkte till olika medborgarrätts organisationer i USA. Jag kan inte glömma hans oförglömliga tal vid Washington DC där han ropade ut, ”Jag har en dröm”, och talet avslutades med, ”Fri till slut, tack Gud; fri till slut”. För någon vecka sedan lånade hans 9 åriga barn barn, hans berömda ord, vid en manifestation mot de Amerikanska vapenlagarna, och de många skolskjutningarna. Barnbarnet proklamerade, ”Jag har en dröm att det får vara nog nu. Att vi ska få en vapenfri värld”.
50 år efter Martin Luther Kings död gror ett missnöje och ett växande motstånd i USA mot president Donald Trumps regim. Det gäller samma frågor som var i fokus 1968. Fattigdomen, strukturella olikheter, krigsekonomin, ekologisk förödelse och förstås vapenlagarna.
Martin Luther King, (USA,) Nelson Mandela, (SydAfrika,) Mahatma Gandhi, (Indien) och prästen Christian Fürer i Nikolaikyrkan Leipzig, (VästTyskland), alla hade de ett mål. Målet var en förändring till människornas bästa. De ledde sitt folk fram i antivåldsdemonstrationer i sina hemländer, med Jesus som förebild. De lyckades skapa hopp och framtidstro genom sitt agerande och ledarskap.
Alla de kändisar som nu är döda lämnar efter sig, avtryck in i våra egna minnens referensrum.
Vad kommer världen att minnas av deras avtryck om ca 100 år?
En man som levde för ca. 2000 år sedan lämnade ett enormt avtryck. Han blev en ledare för en hel värld. Hans namn är Jesus Kristus. Nu till söndag har vi i våra kyrkor temat ”Den gode Herden”. Vi kommer att tala om Jesus som den som följer sina ”får”, leder dem, och vakar över dem så att de kan känna sig trygga.
Den kristna kyrkan har en ledare, en Herde som vakar över sin hjord. Han har ett fridens och fredens evangelium till en trasig värld.
”Jag har en dröm”! Jag har en dröm att alla folk och nationer ska upptäcka att Jesus Kristus är dörren till evigheten, att han är alla folkens räddning och befriare.
”Fri till slut, tack Gud fri till slut” det är min förhoppning att alla, en dag, ska få ropa ut detta när Jesus kommer tillbaka.
Visst vill du också stå under Herdens vård och beskydd?

Allt gott
Gösta Degerman









© 2017 Hortlax EFS Kontakt