Försonaren

Tankar inför helgen
Femte söndagen i fastan
Försonaren

”Lätt dem hall på till dess de val vänner.” Det var min pappas svar på mammas förtvivlan när jag och min ett år äldre bror Tomas brottandes och slogs ute på gräsmattan en dag i Maj för si så där drygt femtio år sedan. Mammas rop ” Säg åt dem att sluta slåss,” förblev utan gensvar från pappas sida. Han visste att bara vi fick bråka av oss lite ungdoms sturskhet skulle vi svalna av i våra känslor.
Jag minns inte vad det var som fick oss att börja bråka och slåss så infernaliskt. Mamma hade lagt ut koskit i blomrabatterna hösten innan, denna koskit blev vårt tillhygge i vårt ungtupps kämpande.
Vi gned in och pressade koskit i den andres ansikte, öron, näsa och hår. Ingen av oss ville ge sig utan vi hittade på olika sätt att använda komockorna på. Till sist blev det som pappa hade profeterat ute på bron där han skrattande hade sagt till vår förtvivlade mor, ”Lätt dem hall på till dess de val vänner.”
Mycket riktigt efter ca en timme var det remi, oavgjort ute på gräsmattan. Vi satt där och såg på varandra och började skratta. Vi såg ju helt förskräckliga ut, med koskit i hela ansiktet, håret och kläderna. Vi kunde inte utse någon vinnare, men vinsten den blev att vi kunde bli vänner igen och skratta åt oss själva.

I helgens texter möter vi människor som bråkar och slåss. De vill överta företaget, som handlar om en vingård, de tänkte att de kunde slå ihjäl företagets sändebud och genom det skulle de kunna överta vingården. De trodde att företagets ägare inte skulle se eller ana vad de gjorde med hans sändebud. En färsk nyhet i våra medier är ju Swedbanks svindlerier och penning tvätt. De som hanterat dessa väldiga summor som det talas om, trodde dom att detta skulle gå obemärkt förbi?
Men nu talas det om miljarder i skadestånd till bankens ägare.
Ofantliga summor som en enskild människa inte skulle kunna betala.
I Efesierbrevet 2:14 står det, ”Ty han, (Jesus) är vår frid, han har brutit ner skiljemuren som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.” Paulus skriver också. ”Ty redan när vi var Guds ovänner, blev vi försonade genom hans blod ”.
Temat för helgen är Försonaren. Jesus har försonat oss med Gud. Han gjorde det medan vi ännu var hans ovänner. Han gick in och tog straffet för vår skuld. En skuld som vi aldrig någonsin har kunnat betala tillbaka. Han har rivit ner skiljemuren, ovänskapen som har varit på grund av människans syndafall.
Min bror och jag bråkade till dess att vi helt uttröttade blev tvungna att bara sitta ner på gräsmattan och skratta åt varandra. En lustighet i denna episod, eller skildring av vårt bråkande, det är att vi båda senare blev präster. ”Lätt dem hall på dels de val vänner”, sa pappa, och det blev vi, de allra bästa vänner, vi båda vill av hela våra hjärtan, att alla ska få uppleva Jesus, som den som skapat fred mellan Gud och människan.
Jesus som försonaren gick in och tvättade mänskligheten ren från all smuts och orenhet genom sin korsdöd på Golgata. I påskens väsen, i påskens budskap är Jesu död och uppståndelse det allra centralaste i den kristna tron. Där räcker Gud människan, de rena, nytvättade kläderna.
Han försonade oss redan medan vi var Guds ovänner, han har skapt fred och frid. Den friden kan du som läser detta få uppleva denna dag. En enkel bön till Jesus öppnar upp vägen ända in i tronsalen.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman





Livets bröd

Tankar inför helgen

Midfastosöndagen
Livets bröd

Att baka bullar och kakor det är ett av hustruns intressen. I en av skafferiets hyllor finns det hur många receptsamlingar som helst omkring dessa godsaker. Det är pärmar och böcker och lösblad som ligger där och väntar, på att hon, eller kanske jag, ska förvandla dessa recept från ord till handling.

För någon vecka sedan hittade hon på ett eget recept på havrekaka, som blev enastående. En burk kvarglömd havreflarn från i julas krossade hon ner i havre kaksmeten, av detta återvinnings försök blev kakorna oerhört spröda och välsmakande.
Jag måste erkänna att jag hellre äter en macka till kaffet, än några sötsaker, däri skiljer vi oss från varandra, men hennes nykomponerade recept på havrekakor, de är svåra att motstå.
Jag har skrivit förut att fika stunden är som en helig stund för min kvinna. Hon dukar fint på köksbordet, hon tänder de små värmeljusen, och det nybryggda kaffets doft skapar tillsammans med den gamla köksklockans tickade en hemtrevlig och värmande känsla. Bekvämt tillbakalutad sitter hon där på den gamla kökssoffan med benen upplagda på en stol. Förnöjsam som få doppar hon sin kaka och bulle i kaffet. Hela hennes kropp och ansikte andas förnöjsamhet. Den här stunden är hennes, där, just där, njuter hon som allra mest.
Nu när hon gått i pension är det risken stor att du som läser mina rader kommer att få återkommande rapporteringar om hennes bullbaks iver i mitt skrivande. Receptsamlingen har utökats de sista månaderna. Nu i dagarna har hon bestämt sig för att vi ska också äta hembakat matbröd.

Till helgen kan vi läsa om hur Jesus säger om sig sig själv att han är ”Livets bröd”.
Jesus gör ett matunder av fem korn bröd och två fiskar. Han välsignade det lilla så att det räckte till femtusen män förutom kvinnor och barn. Jesus ville med matundret att folket skulle se och förstå att det var Gud som handlade med dem.
Han förklarar för folket och lärjungarna att han är livets bröd som ger hela världen Guds energi.
Paulus talar om Guds kraft och styrka i Efesierbrevet 1, med orden som, makt, styrka och kraft. Det står Guds dynamis, kratos och Guds energeia. På ren svenska blir det, Guds dynamit, Guds energi, Guds kraft. Guds väldiga styrkas energis kraft var utgjuten över Jesus. Denna kraft denna energi finns också i hans församling i dag genom den heliga Ande.
Till helgen kommer många församlingar att fira brödets söndag med en mässa, där livets bröd ska delas ut till alla som vill ta emot. I brödet och vinet finns Jesus närvarande med Guds väldiga styrkas energikraft.
Frugan delar ofta sina kakor och bullar på mitten för att spara till nästa fikastund eller också ger hon mig den andra delen. Det vi gör i nattvardens brödsbrytelse det är att vi delar på ett och samma bröd.
Prästen säger: ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp.” Då svarar församlingen. ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.” I detta mysterium finns det obeskrivbara av Guds närvaro. Gud är närvarande, en inre ro och vila infinner sig ofta för mig vid dessa stunder. Där, just där, är Guds stund med mig.
Allt gott
En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman





Guds mäktiga verk

Tankar inför helgen
Jungfru Marie bebådelsedag
Guds mäktiga verk


Vilken underbart duktig tjej Hanna Öberg är. OS guld för ett år sedan nu Europamästare och Världsmästare i skytte. Jag ger henne all min beundran och respekt för hennes idrottsliga prestation, men det som gör mig mest imponerad, det är att hon och Carlotte Kalla har tackat nej till lockande anbud från olika speloperatörer som vill använda deras namn i sin marknadsföring.

Det vittnar om en stark integritet och ett stort och varmt samhällsansvar, eftersom spelberoendet ökar lavinartat i vårt samhälle i dag behöver vi sådana profiler som Hanna och Carlotte. Personer som är framgångsrika i sitt gebit och vågar stå upp mot de starka krafter som vill förslava oss under spelmissbruket, de är viktiga samhällspelare. Det gör ju inte saken sämre att de båda tävlar för Piteå. Jag har suttit framför TV;n och bett för dem och lidit med dom när de gått dåligt och gråtit en skvätt av glädje när det gått bra.
Skidskytten Sebastian Samuelsson är likaså en kille som har fått min respekt och beundran på grund av att han vågar stå upp mot doping. Trots hotfulla kommentarer och till och med mordhot forsätter han sin kamp mot dopingen. En annan som också har gett mig ett hopp för vår ungdom, är den sextonåriga Greta Thunberg som fått med sig en hel värld av ungdomar till att protestera mot vårt sätt att exploatera vår värld. Tidningarna talar om en klimatångest som drar fram bland de uppväxande släktet. Många unga känner igen sig i det Jesus talar om skulle ske inför den sista tiden, nämligen som det står i Lukas 21:25ff. ”På jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor ska förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen.”
Jag känner framtids tro för vårt unga släkte i dag. Det finns en villighet till att ta ansvar för sitt eget och andras liv. Jag tackar Gud för sådana som vågar gå emot de starka kommersiella krafter som ligger bakom den hänsynslösa exploateringen av vår jord, doping och spelmissbruk.

När jag läser helgens texter om en ung flicka som får ett uppdrag av Gud att bli mor till världens frälsare, då har tankarna kommit till mig om vad som är att ta ansvar.
Den unga Maria gick in under ett ansvar, en livsuppgift. Dåtidens skvallerpress i Nasaret pratade i stugorna och på torget att Maria var med barn. Var Josef pappan eller någon annan, kanske ryktesspridarna funderade. Det var inte någon framgångs saga som Maria gick in i. Att bli kallad äktenskapsbryterska, att höra människor tala illa om hennes son, att höra folket ropa, korsfäst, korsfäst, att följa sin son till gravens vila. Var fanns då Gud i allt detta. Men hon skulle också få uppleva glädje i att höra från sin släkting Elisabeth. ”Välsignad är du mer än andra kvinnor”. Hon fick se sin son bota sjuka, uppväcka döda, predika ett nådens evangelium till världen, hon fick uppleva hur hennes son uppväcktes i från det döda och höra honom säga att han ska komma tillbaka en dag på skyarna.
Hon tog sitt ansvar i det att hon var lydig den kallelse hon sagt ja till. Hon svarade ängeln ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Trettiotre år senare säger hennes son detsamma mitt i sin ångest och kamp. ”Ske din vilja Fader inte min”.
Hanna, Carlotte, Greta och Sebastian visar genom sitt ställningstagande att de står upp för att medmänniskorna ska få ett rättvist och drägligt liv.
Det är en stor framgång att vinna VM medaljer men den största framgången i livet det är att dö bort ifrån sig själv för att andra ska få liv.


En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman












Den kämpande tron

Tankar inför helgen
Andra söndagen efter fastan
Den kämpande tron

” Det är aldrig för sent att ge upp”! Det var min vän Martin som citerade komikern Ronny Eriksson.
”Visst har det varit så i mitt liv, att jag flera gånger tänkt att ge upp allt vad tro och kristendom är!” Min gode vän Martin, har genom olika olyckor drabbats oerhört hårt. Från det att han varit aktiv i en kyrka, och en framgångsrik säljare, till att nu inte kunna utföra något alls på grund av ständig smärta i axlar, nacke och rygg.

Martin och jag satt häromdagen och pratade om att bli ställd åt sidan och leva med ständig värk i kroppen. Min telefon visade med röd stil under missade samtal att Martin hade ringt. Jag ringde upp honom för att höra vad han hade på hjärtat, samtidigt hade jag den kommande söndagens texter framför mig som talade om, ”den kämpande tron”. Det fans en baktanke i mitt huvud om att intervjua honom om hans andlig ”status” just nu.
Jag ställde frågan till honom om jag kunde använda vårt samtal till ett underlag för den krönika som du just nu läser.
- Naturligtvis kan du få göra det, om det kan vara till hjälp för någon, sa han.
Som vanligt delade vi lite skämtsamt olika saker som hänt och kuliga minnen. Komikern och underhållaren Ronny Eriksson kom på tal och i hans garderob finns många festliga citat, som vi delade med varandra. Martin berättade om en konsert där han suttit med som lyssnare, där Ronny i ett sammanhang hade sagt, som den pessimist konsult han är,”Det är aldrig för sent att ge upp!” Martin citerade Ronny med ett skratt och samtidigt med en underton av besvikelse, till Gud, och till hela vårdapparaten, ”Det är aldrig för sent att ge upp!”
Martin ramlade för många år sedan från en stege rakt ner i asfalten och fick en whiplashskada, bara något år senare blev han påkörd bakifrån inte bara en gång utan två gånger. Allt efter åren gått har han sökt läkare och nervspecialister men ingen har kunnat hjälpa honom. Han har ropat till Gud om helande för sin kropp. Själv har han erfarenhet av att Gud kan hela människor eftersom han själv har lagt sina händer på människor och sett dem helade. Men själv får han ingen bot. ”Jag har ställt mig frågan gång på gång varför Gud, varför hör du mig inte??” ”Verkligheten är ju den, att alla blir inte helade”, sa han till mig med en stor besvikelse i rösten. Martin berättade att han varje dag i någon mån brottas med Gud omkring dessa frågor.

I helgens texter möter vi bland annat Elia som i sitt liv fått uppleva Guds kraft genom att han nedkallade eld ifrån himlen uppe på berget Karmel. Där bad han om regn och fick bönesvar han fick vara med om hur Gud talade till honom i den stilla susningen osv. Elia hade varit med om mäktiga saker som Gud hade gjort när han gick på det ord som Gud hade gett honom att lita till. Hela hans liv var fylld av övernaturliga händelser, men i helgens text, sätter han sig ner och önskar sig döden. Matteus berättar om en kvinna som förföljer Jesus och lärjungarna med ständiga rop om förbarmande men Jesus verkar ignorera henne. Men till slut får hon höra, ”Kvinna din tro är stark, det skall bli som du vill”.
Bibeln är full av liknade människor som i helig trots griper efter Guds löften. Det kan ses ibland för oss som att livet inte är rättvist och vi tänker bara tankar om att ge upp.
Martin talade ut sin besvikelse över sin situation, samtidigt som han aldrig har släppt taget om Jesus. Kanske han, liksom du som lever i samma situation, får höra från Jesus.
”Kvinna du Man, din tro är stark, det ska bli som du vill.”
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman



Prövningens stund

Tankar inför helgen
Första söndagen i fastan
Prövningens stund

Telefonen ringde i torsdags, jag möttes av en kvinnlig röst som lät pigg och glad. ”Hej Gösta! Jag vill bara tacka dig för de krönikor du skriver i gratistidningen, men har du kollat upp fakta omkring de berättelser du delger dina läsare.”
Den vänliga människan som ringde mig hade kollat upp min berättelse från boken, ”Det är aldrig kört”. Jag erkände att jag själv inte hade kollat upp sanningshalten i berättelsen omkring de sjuåriga tvillingparet som delade blod med varandra efter en bilolycka. Det ringde en varningsklocka i hennes huvud när hon visste med sig att man måste vara myndig i Sverige för att få kunna ge blod. Kvinnan som ringde tog därför kontaktat med författaren, Kristina Reftel, av henne fick hon uppgiften att de berättelser som hon samlat i denna lilla bok var berättelser hon hämtat från nätet, och från alla världens hörn. Författarinnans uppfattning var att berättelsens sanningshalt, den var av ordinär betydelse, hon menade att själva sensmoralen i berättelsen var det viktiga. Det är väl också så som jag har tolkat hennes bok.

I förra veckans Piteå Gratistidning fick Ronnie Lundgren stor plats för att delge sin uppfattning av hur Piteåtidningen har förvägrat honom att ge svar på tal mot de vilseledande anklagelser som han menar att PT angripit smärtläkaren Tomas Ekström för. Jag har ingen uppfattning för eller mot, men det jag tycker är viktigt, det är att det som skrivs i tidningen ska vara ”sant och relevant”, för att citera en tidningsman.
Därför är jag ytterst tacksam när någon läsare hör av sig och vill korrigera mina inlägg.
Orden ska prövas och jag hoppas att ni som läser mina rader hör av er om det är något som ni funderar över.
Prövningens stund är rubrik för söndagen som kommer. Texterna ger oss en inblick i hur Jesus prövas inför det som komma skall.
Att pröva sanningen är viktigt i sann journalistik, att pröva Guds ord är också viktigt. Jesus är sann i sitt rop från själens djup, när han i Getsemane svettas blod i sin ångest över vad det är som han ska genomleva. ”Under sitt liv på jorden uppsände Kristus med höga rop och tårar, enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja”. Hebreerbrevet 5:7
Jesus var sann i sina känslor av skräck och ångest inför alla hemskheter som han visste att han skulle bli tvungen att utstå. Han var sann när han bland sina lärjungar, grät och ropade, ja han var sann hela vägen upp till korset, där han full av ångest och rädslor ropade ut, ”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig.” Att vara sann är viktigt i den kristna tron. Att vara sann mot sig själv och mot medmänniskan och mot Gud. Vi har ju ofta i de kristna sammanhangen fått höra att vi är falska, därför att vi visar upp ett ansikte i kyrkan och ett annat utanför kyrkan.
Fastan är en tid av botgöring då vi påminns om Jesu smärtsamma väg upp till Golgata för vår frälsnings skull. Men det är också en tid då vi avstår från vårt eget för att vår medmänniska som går bredvid oss ska få ta del av den befrielse som finns i Jesus Kristus.
Att pröva Guds ords sanningshalt är en del av det som varje kristen bör göra.
En kvinna fick frågan om varför hon skrev, vid vissa ställen, i sidomarginalen i sin bibel, PE. Hon förklarade att orden PE betydde för henne, prövat och erfarit.
Miljoner människor har prövat Guds ordet och erfarit att det håller att leva och dö på. Var alltså inte rädd för att pröva sanningshalten i det du läser.

Allt gott. En trevlig helg önskar jag dig

Gösta Degerman

Kärlekens väg

Tankar inför helgen
Fastlagssöndagen
Kärlekens väg

”Kommer jag att börja dö nu på en gång?” Det var sjuårige Fredrik som uttryckte sin rädsla, han låg på operationsbordet, med en kanyl i sitt armveck, för att lämna en påse blod till sin tvillingsyster som skadats vid en trafikolycka. Fredriks mamma och hans tvillingsyster Cecilia hade blivit påkörda av en buss, och låg nu allvarligt skadade på sjukhuset.

Den här berättelsen finns i en bok som heter, ” Det är aldrig kört” av Kristina Reftel. Köp den gärna eftersom den boken innehåller många tänkvärda små levnads berättelser. Berättelsen om tvillingarna Fredrik och Cecilia berörde mig på djupet när jag läste den för några år sedan.
Pappan hade frågat Fredrik när de var på väg till sjukhuset, om han ville ge blod till sin syster. Eftersom de var tvillingar hade de samma blodgrupp, Cecilia hade tappat en hel del blod vid olyckan. När Fredrik låg på operationsbordet med en kanyl i armvecket, och sköterskan hade tappat en påse blod från honom, för att ge till sin syster. Det är då som Fredrik säger, ” kommer jag att börja dö nu på en gång”. När man är sju år är det inte så säkert att man har full koll på hur mycket blod man har i sin kropp. Fredrik var beredd att ge sitt blod och dö för sin syster.
Fredrik visade vad verklig kärlek är. Han var beredd att dö för att hans syster skulle kunna få leva.

Helgens texter talar om hur vägen till korset är en väg till räddning för en hel värld. Hur Gud i Jesus Kristus går in och offrar sig själv för alla människor i alla tider, från evighet till evighet.
Under fastetiden följer vi Jesus på kärlekens väg som leder fram till korset. Jesus våndades och svettades blod av ångesten i Getsemane inför det han visste skulle komma. Till skillnad från lille Fredrik, visste Jesus att hans blod skulle inte bara ge EN människa liv, utan en hel värld skulle få ta del av hans försoningsblod.
I den gammaltestamentliga texten läser vi hur en modig Judisk flicka, drottning Ester, en flicka som levde långt från sitt hemland, går in till kungen, trots att hon visste att om kungen inte lyfte sin spira mot henne skulle hon dö. Hon säger till sina Judiska vänner att de ska be för henne, ”Är jag förlorad, så är jag förlorad,” säger hon innan hon går in till kungen för att be för sitt Judiska folks överlevnad.
Hon blev bönhörd och än i dag firar Judarna en fest till hennes ära. Den kallas för Purim festen som i år firas den 21 mars.
Paulus skriver i episteltexten att, ”Gud vår frälsare vill att alla människor ska bli räddade.”
Det är alltså Guds vilja att alla människor ska få ta del av den kärlekens väg som Jesus gick för alla människor. Han är den som Paulus skriver om, som ständigt står inför Fadern och ber för dig och mig. Vi har en förebedjare som vädjar för oss, inför Guds tron. Han som står där har inte bara tömt en påse blod över mänskligheten, över dig och mig, utan i sin kropp har han försonat oss med Gud.

Det har hänt något i världshistorien som påverkar dig och mig i dag.
Lille Fredrik kunde rädda sin syster med en påse blod. Jesus har räddat en hel mänsklighet genom sitt blod. Hans väg upp till Golgata till lidande och död, kallas därför Kärlekens väg.

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman


Det levande ordet

Tankar inför helgen

Sexagesima eller Reformationsdagen
Det levande ordet

”Ooooaaaj där träffade du på en öm punkt!” Det var massören som gjorde djupmassage in i mina värkande muskler och leder. Hortlax församlings medarbetare har ett friskvårdsbidrag där det bland annat finns möjlighet att få massage. En av medarbetarna hade inte möjligt att ta den tiden som var inbokad då passade jag på att snika in mig.

Jag är inte berättigad att få friskvårdsbidrag eftersom jag är pensionär och timanställd, men här såg jag mig min chans till att få hjälp med mina åldrande och stelnande muskler och leder.
När jag lade mig på massagebristen frågade jag massören om han hade någon kraft kvar fingrarna efter att ha masserat så många under eftermiddagen. - Ja du får väl känna efter om en stund, sa han. När han hade knådat färdigt min gamla kropp frågade han. - Nå vad tyckte du? Fanns det kvar någon kraft i i mina fingrar? Det blev många små smärtsamma utrop från mina läppar innan han var färdig. Jo men visst, nog hade han kraft kvar i fingrarna. Lite små yr lämnade jag massagebristen och gick ner till expeditionen där jag möttes av små leenden från personalen som visste vilken behandling jag genomgått, förmodligen hade de hört mina stönade, och stånkande läten av smärta.

Hustrun brukar säga efter det att jag har masserat hennes axlar att det är ”ont skönt.” Det ordet kunde jag också använda efter massörens behandling av min sargade kropp.

”Ont skönt,” det kan jag säga om att läsa Guds ord. Ordet är skönt att läsa och ta in i sitt liv. I Helgens texter skriver Paulus i Romarbrevet 10 om att ”skönt ljuder stegen av dem som bär bud om goda ting.”
Guds ord är ett levande ord, det tröstar och uppmuntrar men det kan också göra ont i den meningen att ordet avslöjar våra innersta tankar.
Luther gjorde den upptäckten att ordet var levande när han mitt i sin ångest sökte efter en nådig Gud. Där mitt i sin förtvivlan upptäckte han att all nåd fanns i Jesus.

En vän till mig har berättat, att när han upptäckte nåden i Jesus, då blev ordet så levande, att orden i princip studsade upp från bibelbladet, han beskrev det som att ha tittat ner i en asfaltkokare. Ordet fullkomligt knockade honom. Allt föll på plats. Liknade upplevelse var det för Saulus som blev en Paulus när han i sin blindhet fick sin syn tillbaka och förstod att Jesus var Guds Messias. Jesus själv säger i Johannes 6:63 ”De ord jag har talat till er är Ande och liv.”

”Ont skönt ”, sa jag att det var att möta massören, så är det också att mötas av Guds ord. Hebreerbrevets författare berättar att ordet är som ett tveeggat svärd. ” Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så på djupet att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.” Hebreerbrevet 4:12

En skön helg önskar jag dig!

Gösta Degerman






Nåd och tjänst

Tankar inför helgen
Septuagesima
Nåd och tjänst
”Är det du som äger den röda bilen här, det verkar som om du fått pyspunka.” Det var en vänlig själ som gjorde mig uppmärksam på att höger framdäck såg väldigt platt ut.
Vi, hustrun och jag var på väg ut ur pizzerian där vi ätit kvällsmat, då den vänlige manen gjorde mig uppmärksam på hur mitt vänstra framdäck hade sjunkit ihop.

Som tur var fanns det en bensinmack ett hundratal meter bort, jag gjorde den bedömningen att jag nog kunde köra den korta sträckan med nästintill lufttomt däck. Där fick jag möjlighet att blåsa in luft i däcket så att jag kunde ta mig hem. Det här pyspunka fadäsen uppstod en kväll mitt i veckan, vilket gjorde att gummiverkstaden var stängd. Den stränga kylan var också ett problem, om jag skulle våga mig på att skruva ditt mitt reservdäck. Efter en liten bön till vår Herre beslöt mig för att lämna problemet till morgondagen. Men med andan i halsen, följande morgon, skyndade jag mig upp för att se om däcket var utan luft igen. Men det fanns kvar luft i däcket och då vågade jag mig på att köra iväg till gummiverkstaden, där det konstaterades att ventilen var trasig.
Verkstadskillen bytte ventilen och nu är problemet ur världen.
Till helgen kan vi läsa om hur Paulus är tacksam över församlingen i Filippi. Han säger att han tackar Gud varje gång han tänker på dem i sina böner.
Jag känner en stor tacksamhet till den vänliga människan som gjorde mig uppmärksam över att luften var på väg att ta slut i mitt framdäck. Likaså till gummiverkstadens personal som hade vänligheten att ta sig ann min pyspunka på en gång.
Ni vet att jag är präst och predikant och som sådan ser jag ofta mina möten med människor som en hälsning från Gud. Jag försöker att se det Gudomliga i varje möte.

Mina tankar gick till att fundera över ”pyspunka.” I bland kan vi som människor hamna i den situationen i livet att vi liksom får pyspunka. Jag menar att vi lever våra liv och allt flyter på, men så en dag upptäcker vi att luften helt plötslig tar slut. Orken tar slut, livet hamnar på sparlåga. Det kan vara arbetet som sakta har tagit all ork och kraft ifrån en. Det kan vara dödsfall i familjen, sjukdom eller olösta konflikter, som sakta fått luften att pysa ut ifrån oss. Vi blir orkeslösa och vi tappar livslusten, eller att det bara blir alltför tungt att ta sig upp från sängen, vi har fått pyspunka i våra liv.
Då är det skönt att ha en nådefull familj, arbetsledare eller läkare, som ser att här måste någon vara med och dra i handbromsen.

Livet i den kristna kyrkan kan också vara på det sättet. Att vi helt plötsligt upptäcker att vi inte orkar be, inte orkar läsa eller gå i Gudstjänst. Vi behöver hjälp för att kunna leva vidare.
Liksom jag fick hjälp av några vänliga människor till att fixa min pyspunka, kan du och jag vara varandra till hjälp, när någon av oss har hamnat i den situationen som jag försökt beskriva.
Nåd och tjänst är rubriken för söndagen som kommer, vi, du och jag får vara varandra till tjänst.
Lägg märke till det finurliga i rubriken, att det börjar med Nåd, sedan tjänst.
När vi själva har fått ta del av nåden från Gud och människor, då kan vi med glädje leva i tjänst för andra.
Har du pyspunka i ditt andliga liv, sök då upp en själavårdare som kan hjälpa dig att se nåden, för när vi upptäcker nåden då växer en vilja till tjänst.

Allt gott

Gösta Degerman

Sådd och skörd

Tankar iför helgen
Femte söndagen efter trettondagen
Sådd och skörd

Men går du i morgonrock fortfarande! Det var hustrun som gjorde den iakttagelsen klockan 11.30 på tisdagsmorgonen. Jag försvarade mig med att jag suttit i telefonen och arbetat framför datorn till lunchtiden. Att gå i morgonrock långt in på förmiddagen det är sådant jag kan göra nu när jag är pensionär, och snart går även hustrun in i den tiden då vi blir tids miljonärer.
Det kommer en tid framöver, då vi kommer att få träna oss att vara tillsammans under dygnets 24 timmar. Lite inkörningsproblem kommer det säkert att bli, men just nu så tränar vi lite på pensionärslivet eftersom hustrun är sjukskriven för inflammation i en fot. Vi går runt i lägenheten, stannar upp i fönstret läser av temperaturen som stadigt håller sig under tiograders strecket. Vi gör den reflexionen att de snöar ute. ”Jaha det snöar idag,” säger vi till varandra, medan vi ser hur snön lägger sig som ett mjukt täcke över både träden och bilarna. Vi påminner varandra om vilken tur vi har som får bo i en lägenhet. Ingen snöskottning eller rädsla att få överraskande utgifter som en trasig spis eller frys. Vi har upptäckt tryggheten i att hyra vår bostad. Vi kan sätta oss ner, läsa en tidning eller lägger ner lite extra tid till kaffekokning eller matlagning utan att bekymra oss om värmen i elementen. Köksklockans rytmiska tickande hörs över hela lägenheten, det skapar också en extra harmoni till oss.
Trotts pensioneringen har jag fortfarande många arbetsuppgifter i församlingarna, det kan vara kontakter med dopfamiljer, sorgehus, bönesamlingar och dylikt som pockar på mitt engagemang. Visst måste jag förbereda predikningar fortfarande och skriva mina krönikor, men jag får göra det i ett avslappnat morgonrocks tempo.
I helgen möter vi Moses i den gammaltestamentliga texten. Han är överhopad med arbete, trots att han för länge sedan, ur svensk synvinkel, borde ha varit pensionär och levt ett stilla och lugnt liv. Men där ute i öknen, på Guds uppdrag, delegerar han ut ansvaret till sjuttio av de äldste i Israel. De ska vara Moses behjälplig i ansvaret att leda folket. Gud tar av den Ande som vilade över Mose och fördelade denne Ande över de sjuttio äldste. Två av dessa fanns inte med vid uppenbarelsetältet när Anden kom över dem, de var inne i lägret men där föll Guds Ande också över dem. Vissa personer ville då få Moses att stoppa dem. Men det föranleder Mose att önsketänka: ” Om ändå allt Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin Ande komma över dem alla!”
Jesus sa inte, gå ut i hela världen och gör alla till kristna, eller gå uti hela världen och bygg kyrkor. Nej han sa, ”Gå ut i hela världen och gör alla människor till lärjungar.” Moses önskan om att Anden skulle falla över allt folket, det blev till verklighet vid den första pingstdagen.
Vi, du och jag, har blivit kallade ut till att vara skördearbetare, att vara Jesu Kristi lärjungar, i den Helige Andes kraft. Vi är kallade att göra hans gärningar synliga i denna värld. Vi har fått ett uppdrag från vår Herre, att vara lärjungar, att efterlikna vår lärare, att göra som han gör. Eller som Jakob, Jesu bror skriver, ”Att vara ordets görare.”
Rubriken för söndagen som kommer är sådd och skörd. Hur ska skörden kunna bärgas om såningsapparaten har krackelerat, eller för den delen, att lien är för ovass för att kunna bärga skörden.
Du och jag kan med fördel och med gott samvete gå i våra morgonrockar, men det hindrar oss inte att också vara engagerade i sådden och skörden.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman




Uppenbarelsens ljus

Tankar inför helgen
Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag
Uppenbarelsens ljus

Joel, Joseph, Timon, Timo, Michael och Joel. Så heter de sex unga män som dog när de krockade med en malmlastbil vid Masugnsbyn sydost om Kiruna förra veckan. Kompisgänget kom från alporten Adelboden i Schweiz. Pojkarna hade rest till Sverige för att ta del av naturen och möjlighet att få se norrsken, åka skidor och pimpla.
Olyckan blev till en tragedi för pojkarnas familjer, och för hela skidorten Adelboden. Men även en tragedi för personen som körde malmlastbilen, lika väl som för ambulanspersonal, och övriga som blev tvungna att agera i denna fruktansvärda olycka.
Vid ett sådant här tillfälle, tänker åtminstone jag till lite extra när jag åker ut i trafiken. Hur lätt är det inte att en olycka kan inträffa. Jag börjar bli lite till åren, och jag har sagt till mina barn, att om de ser att jag inte längre klarar av att köra bil på ett säkert sätt, då ska de utan pardon ta ifrån mig bilnycklarna. Jag tycker att jag fortfarande kör bil på ett sådant sätt att jag inte är någon trafikfara. Men det är ju min subjektiva bedömning av min bikörning, hur vida mina medtrafikanter är av en annan uppfattning, det har jag ingen aning om.
Vi har äntligen fått en ny regering och en av de första kritiska rösterna till denna regeringsbildning var, att det var för få unga med som statsråd. Tvärtom tycker jag, det är för få gamla, som kan driva en politik för de gamla. Att bli gammal är i den kristna tron inget fult eller något nedlåtande utifrån bibelns perspektiv. Bibelordet håller istället fram de gamla som en viktig del i samhällsbyggandet. Bibelordet talar om att grått hår är en ärekrona, den gamle ska du ära osv.
Den gamles visdom ska inte föraktas, för den erfarenheten han har, den har han skaffat sig genom att leva, den är genomlevt.
I helgens texter möter vi två gamla personer. Det är Simon och Hanna, båda har templet som sitt andra hem. De tillbringade stora delar av dagen till bön och fasta. Det står att den helige Ande var över dem, ledde dem och talade till dem.
De ser den sju dagar gamla babyn som Maria och Josef kommer med. De lyfter upp Jesus barnet och välsignar och profeterar över barnet och över modern Maria. De säger, ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid”.
Några dagar senare kommer olyckan över Betlehem när kung Herodes män ställer till med ett blodbad bland traktens barn och unga för att oskadliggöra det kungabarn som de vise männen från östern hade talat om. Det var en tragedi för hela trakten, det står om ett skri av förfäran från Rama.
Tragedin var stor i Abelboden när budet om de sex pojkarnas död kom, likaväl för ambulans och vårdpersonal i Kiruna som blev tvungna att omhänderta dessa unga.
Tragedin var stor för Maria trettiotre år senare när hon var tvungen att följa sin son till gravens vila. Men glädjen blev desto större när hon upptäckte att han var uppstånden.
Att få sin tro förvandlad från en åsikt till en insikt det är ett under från Gud själv.
Den gamle Simon säger: ”Nu låter du din tjänare gå hem i frid som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du berett åt alla folk”.
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

© 2017 Hortlax EFS Kontakt